Kyrkans Tidnings chefredaktör sällade sig i Kyrkans Tidning 9/07 till den växande skara som kritiserar begreppet ”abortturism”, då han menar att Arborelius och Hedin borde veta bättre än att torgföra ett sådant begrepp. Till saken hör dock att detta begrepp använts under flera år av hundratals organisationer och medier, bland dem FN, WHO, The Economist, TimesOnline och BBC. Bland övriga som spritt ordets användning finns en mängd organisationer som arbetar för fri abort runtom i världen. I Sverige har ordet använts i riksdagsmotioner av Birgitta Ohlsson och Carina Hägg.

Varför har det då nu plötsligt blivit ”fel” att använda ordet? Troligtvis sker kritiken för att smutskasta meningsmotståndare, som man menar använder ett oacceptabelt språkbruk, och för att slippa bemöta de starka sakargument som till exempel Ja till Livet för fram. I stället för att märka ord, i detta fall dessutom på ett misslyckat sätt, borde man fokusera själva sakfrågan. Är det rätt eller fel att utländska kvinnor ska få göra sena aborter i vårt land?

Från Svenska kyrkans håll möter vi, som vanligt, en skrämmande tystnad och anpassning. Det är förfärligt att se hur hon helt mist sitt salt. Som en typisk representant för Svenska kyrkan kunde till exempel Olov Hartman ännu 1963 yttra följande: ”Endast i en kultur, där man glömt Guds identifikation med människan, kan abortsituationen se ut, som den gör i dag. Här råder en skrämmande känslokyla för den broder, man inte sett.”

I Stig Hellstens Konfirmandbok från 1966 läser vi i förklaringen till femte budet: ”Den grövsta förbrytelsen mot detta bud är mord. Man har inte heller rätt att döda ett ofött människoliv (fosterfördrivning, abort) annat än om det sker som en nödvändighet för att rädda och skydda moderns liv. Att ta ett liv några månader före födelsen är att döda lika väl som om det skedde några månader efter födelsen”. Den kritik som Olof Hartman 1963 riktade mot det som höll på att ske i samhället, måste nu riktas mot kyrkan själv.

Biskopar, kyrkomöte och kyrkliga chefredaktörer: Höj era röster mot det förfärliga som sker på våra abortavdelningar! Det är ett brott att tiga när människolivet kränks på detta fasansfulla sätt. ”Hur kunde så många människor låta det ske?” frågar man sig angående nazismens illdåd. Samma fråga måste ställas angående de över 1 000 000 foster som dödats i vårt land sedan 1975. Hur har så många människor kunnat låta det ske?

Lars Borgström
komminister
Hammarby församling

Svar direkt
Jag vet att ordet används även av andra, men anser ändå att det är ett missvisande ord att använda i det här sammanhanget. Oavsett om man är för eller emot företeelsen som sådan. Vad jag i övrigt anser i frågan står i ledaren.

Dag Tuvelius
chefredaktör