Nu vet vi att det troligen handlade om Vännäs församling i Västerbotten. Händelsen är polisanmäld av Lars Pohjanen i Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund. Han fick se inslaget när det förhandsvisades av Uppdrag granskning. Men de ville inte berätta vilken församling det gällde. Inte innan programmet hade sänts. Därav den interna efterlysningen.

Vad som egentligen hände på kyrkogården i Vännäs den där vinterdagen återstår att se. Enligt Lars Pojhanen visar filmen hur grävskopan körs ner flera gånger på kistan, efter det att den sänkts ner i graven. Reportern som är med på visningen berättar att ”kistlocket och hela sidorna var trasiga”.  Sedan täcks kistan snabbt med jord.
Det riktigt allvarliga är när Uppdrag gransknings reporter i inslaget frågar maskinföraren hur de kan göra så här. Då blir svaret: ”Så brukar vi göra på den här kyrkogården”.

Stämmer det som återberättas från tv-inslaget, så är det bara att instämma i biskopens ord. Oacceptabelt och förkastligt! Oavsett om händelsen kommer att bedömas som ett brott mot griftefriden eller inte.
Svenska kyrkan sköter grav­platser och gravsättningar på de flesta orter i landet. Undantagen är få. Det kyrkan förvaltar är ett förtroende. När sörjande och anhöriga lämnat kistan behandlas den även i fortsättningen med rimlig respekt. Även när ingen annan ser på. Det är vad vi alla förväntar oss.

Vad skulle då någon vinna på att trycka sönder en kista när den gravsatts? Helt enkelt att det blir mindre tomrum kvar. Risken för framtida sättningar i jorden minskar.
I sitt förslag på nya etiska riktlinjer konstaterar Församlingsförbundet att det förekommer ”myter” om detta. Som tyvärr besannats i något enstaka fall. Men att det skulle förekomma mer regelmässigt måste betraktas just som en myt ”och något som aldrig kan accepteras ur etisk synpunkt”, hävdar Församlingsförbundet.
Just därför är det helt avgörande att räta ut alla frågetecken.
Kyrkoherde Maria Lundgren säger till Sveriges Radio att så länge polisutredning pågår så kommer ordförande i kyrkogårdskommittén eller annan person att närvara vid varje gravsättning. För alla ska kunna lita på att inga missförhållanden råder.
Det visar med vilket allvar församlingen ser på det inträffade. Men  också det absurda i den uppkomna situationen.

I dokumentären Tills döden skiljer oss åt som Sveriges Television visade i höstas, så följer filmarna Ulf Boström och Jan-Olof Granqvist ett år på Alhems kyrkogård i Skellefteå. Deras dokumentär visar vad en kyrkogård kan betyda för de efterlevande. Hur sorg och vördnad är en del av kyrkogårdens vardag och vad kyrkogårdsarbetarna betyder för att skapa den miljön.
Ytterst handlar det om en relation och ett förtroende. Som i sin tur bygger på öppenhet och respekt.
Varje gravsättning ska genomföras som om de anhöriga var närvarande.

Dag Tuvelius