Om vigselrätten är given av Gud så är det ju verkligen något som kyrkan och den enskilde prästen i någon mån förfogar över. Men om vigselrätten är given av det svenska samhället är det inte upp till varken Svenska kyrkan eller den enskilde prästens samvete att avgöra vilka denne vill viga. Vilka som har rätt att vigas avgör nämligen det demokratiska samhälle vi lever i och där vi alla har röst­rätt. Vad kyrkan kan göra är att fundera över om den ska ta emot detta uppdrag eller inte.
Många präster i Svenska kyrkan tycker att det är viktigt att få följa människor i deras olika livssituationer och vill därför viga alla som enligt svensk lag får vigas. Men det finns också präster som kommer att vägra och utnyttja möjligheten med väjningsrätten, det vill säga att man vägrar viga en del par medan kyrkoherden i församlingen får ordna det på annat sätt.

Vi har inte haft så positiva erfarenheter av väjningsrätt i Sven­ska kyrkan. Den skapar i många fall fler problem än de som den löser.
Detta gör att jag anser att kyrkomötet i höst allvarligt bör överväga om man inte i stället för en kollektiv vigselrätt skulle besluta sig för en individuell. Att de präster som är redo att fullt ut fullgöra sitt uppdrag som vigselförrättare, på samma sätt som borgerliga vigselförrättare, får söka denna vigselrätt medan de som inte vill motta vigselrätten i sin fullhet får avstå från den.

Sören Olsson
kyrkoherde i Ume lands
och Tavelsjö församlingar