Berättelser kan vara sanna utan att vara bokstavligt och faktiskt sanna. Med ett sådant sätt att se på sanning skulle fler kunna ta till sig evangelierna, hävdar debattör David Edmar.
I en tidigare debattartikel i Kyrkans Tidning uttryckte jag min förvåning över att det synes störa kyrkans ledning så litet att bibelläsning och medlemskap i kyrkan avtar. Jag förundrade mig också över att kristen vägledning för intellektuella tänkande personer från kyrkans sida är så ringa. Inte ett enda svar på min frågeställning kom.
Lyckligtvis har jag kristna vänner som kan hjälpa mig med mina frågor. Jag rekommenderades att läsa Marcus J Borgs bok Kristendomens hjärta med underrubriken ”Att återupptäcka den kristna tron och leva ett helhjärtat liv”.
Ett samlande företal av KG Hammar inleder den amerikanske bibelforskarens bok, som inte väjer för något som har att göra med tro kontra vetenskap i vår tid. Huvudtanken är att någon motsättning inte kan råda mellan tro och vetenskap om man i dagens läge vill omfatta kristen tro som modernt tänkande människa.
Borg uppställer vad han kallar två paradigm för att man ska förstå läget för kristen tro i vår tid. Det föråldrade paradigmet är att anlägga kravet att man i dag måste tro på samma sätt som man föreställde sig världen och tillvaron då Bibeln skrevs.
Tro likställs med att hålla tidigare rätta utsagor för sanna och riktiga. Det i vår tid framväxande paradigmet innebär däremot att tro inte betyder att tänka rätt på det gamla sättet. Det väsentliga är trons inriktning, som syftar till hjärtats förvandling och pånyttfödelse.
I modern kristen tro betyder därför, enligt Borg, hjärtat mer än hjärnan. Att vara kristen innebär att leva i ett pågående samtal med Bibeln om vår grundläggande identitet och vision. Om den konversationen upphör eller ligger slumrande, då upphör vi att vara kristna, eftersom Bibeln är kristendomens hjärta.
Bibeln är både en helig skrift och en mänsklig produkt, och båda sakerna är viktiga att betona. Bibeln är mänsklig till sitt ursprung, men helig när det kommer till ställning och funktion i kristenlivet.
Man måste komma ihåg att Bibeln inte skrevs till eller för oss, utan för de människor som levde då. Det är därför viktigt att sätta in texten i dess forna sammanhang.
Mycket av Bibelns språk är dessutom metaforiskt eller bildlikt. Bibeln talar exempelvis ofta om Gud som någon som har händer, fötter och öron. Bibeln kombinerar ofta historiska hågkomster med metaforiskt berättande. Bildlika berättelser kan vara djupt sanna, även om de inte är bokstavligt faktiska.
Borgs förståelse av påskens berättelser innebär att han kan förhålla sig indifferent till frågorna om deras fakticitet. En mängd frågor sjunker undan som exempelvis var graven verkligen tom? Förvandlades verkligen hans döda kropp? Åt den uppståndne Jesus verkligen grillad fisk. Uppenbarade han sig för lärjungarna på ett så fysiskt och synligt sätt att han kunde ha fångats på film?
För Borgs del står inte sanningen i påskens berättelser på spel i dessa frågor, eftersom påskberättelsernas sanning grundar sig på den fortgående erfarenheten av Jesus som en i nuet närvarande gestalt, ett med Gud och därmed ”Herre”.
Han anser att berättelsen om den tomma graven är helt sann, om än inte bokstavligt sann; att berättelsen om Emmausvandringen är helt sann, om än inte bokstavligt sann. Berättelser kan vara sanna utan att vara bokstavligt och faktiskt sanna.
Denna förändring, för att inte säga förlängning, av sanningsbegreppet hos normalt intellektuellt kritiska bibelläsare tror jag skulle göra det lättare att förstå och ta till sig evangeliernas budskap i talande tolkning för vår tid.
David Edmar
Läkare
LÄGG TILL NY KOMMENTAR