Replik.
Agneta Lejdhamre må sucka och pusta bäst hon vill, se Kyrkans Tidning nummer 23/16. Den hållning till uppenbarelsen som hon och en överväldigande majoritet av kyrketablissemanget har, att Bibeln inte är gudomligt inspirerad uppenbarelse utan endast en tolkning av uppenbarelsen bemängd med sin tids kultur, delas inte av alla. Att man som präst inte kan se detta och ta ett pastoralt ansvar för detta är att i det lilla göra vad kyrketablissemanget inte önskar göra i det stora.
Jag kan tycka att man med en dylik tolkning lämnar kristen tradition vilket också ges uttryck för i debattartiklar där man beskriver denna teologi som en ny religion. Det kan anses intolerant av mig, men faktum är att min tolerans som lekman spelar betydligt mindre roll än den som handboksgrupper, biskopar och mediala präster har.
Det som i arbetet benämns som tolerans och breddning betyder att man utestänger grupper som har en med traditionen och den världsvida kyrkan överensstämmande bibelsyn (oavsett vad som kan hittas i Bosniska kyrkan etc.) Den exemplifieras av Malin Strindberg som ansåg att präster som ville be för homosexuella skulle lämna Svenska kyrkan och av ärkebiskop Wejryds tystnad i samma fråga i samband med en uppmärksammad granskning för något år sedan.
De som tagit på sig manteln att hålla kyrkan samman och att vara herdar för de kristna gör i dag ett uselt jobb i att hjälpa kristna av olika formhetstraditioner samexistera i det samfund vi döpts in i. Det tycks inte heller bekymra dem nämnvärt. I stället tillåts dagspolitik som sällan skiljer sig nämnvärt från vad som presenteras från Aftonbladets ledarsida styra dagordningen.
Jag tror att Svenska kyrkan kommer bli en andligt fattigare kyrka när jag och mina gelikar lämnar. Jag hoppas att den bilden delas av kyrkans ledning och att man är beredd att kämpa för att behålla oss som medlemmar. Som det är nu är det svårt att känna att man har ett värde ut-över de pengar vi betalar.
Jacob Hjort
lekman
LÄGG TILL NY KOMMENTAR