Det finns en hastig andhämtning i hans texter. Så mycket att göra, så många möjliga möten. Tiden är knapp.
I ett centralt avsnitt i kortet till ”Dig som kom en måndag” ger han ett program för kyrkan.

”Vi är bra på att göra predikoturer och lägga förrättningsscheman. Vi organiserar och administrerar kristen tro och tradition. Och det kan vi göra så länge det finns levande tradition och levande kristen tro. Riten kan bära och förmedla tro, men om vi ser att riten efterfrågas mindre och mindre är det ett tecken på att tron inte lever. Riten måste ha sin grund någonstans.
Tro föds och levs i gemenskap.”
Alltså möten. Människor och möten.

Han startar sin resa i Betlehem, i bröd- eller kötthuset beroende på om man är bonde eller herde, det vill säga i köket, husets och livets centrum. ”Där trivs Gud bäst. Här blir ordet kött, Ordet blir människa, tro blir till handling”.
Köket är en positiv bild av möten och samvaro utan hierarkier. Ställer sig Jan-Olof Johansson i predikstolen bjuder han gärna kornbrödsteologi bakad med rustika huvudsatser.
Han rör sig mellan det mycket nära och det fjärran, mellan familj och storpolitik, mellan Småland och världen. Alltid på marken. Hans texter berör.
Vykortssamlingen slutar med ett blankt kort som läsaren kan skicka till Jan-Olof Johansson. Han menar uppenbarligen allvar med gemenskapen.
Det är ett bra program för kyrkan som vill leva.