Kyrkan försvagas alltmer i den enskildes och folkets liv. Annat var det i det gamla agrara enhetssamhället. Där hade religionen en stark ställning – och har. Så är det fortfarande i de delar av världen som har ett agrart, råvaruproducerande samhälle.
I Sverige berodde det på att religionen inte bara var närvarande i kyrkobyggnaden. Den var ock­så närvarande i de olika samhällsområdena som hemmen (husandakter), skolan (kristendomsundervisning,andakt), i arbetslivet (skråna), det allmän­na(socken), ståndsriksdagen med prästerståndet, etcetera.                                                                                      

Med det moderna projekt och samhället började en boskillnad mellan kyrkligt och världsligt. Samhället förändrades genom utvecklingen av industrin, råvaruförädlingen. Kyrkan var inte närvarande i de nya samhällsmiljöer som uppstod.  Religionen ansågs vara en privatsak.
En process mot religionens marginalisering och därmed samhällets sekularisering inleddes. Huruvida detta berodde på modernitetens utstötning av religionen eller kyrkornas brist på förmåga att göra sig gällande i industrisamhället med dess differentiering i nya sektorer, det må vara en öppen fråga. 

Men nu lever vi i det pluralistiska, postmoderna tjänstesamhället. Individen ges ännu större valfrihet än i industrisamhället. Man får skolpeng så att man själv kan välja hur man vill bruka olika aktörers tjänster på områden som tidigare var offentliga monopol. 
Den tidigare politiska processen mot åtskillnad mellan världsligt och kyrkligt har börjat ändras. Politiken släpper det monopolsträvande som innebar att vi hade en skola, en vård, en omsorg, en radio, en tv, etcetera. Individen ska ges fler valmöjligheter.
Politiken strävar därför efter att få in andra än offentliga aktörer inom de olika samhällsområdena. Det har lyckats med media, skola, vård och omsorg.  Men dessa aktörer är ofta kommersiella, därför vill man nu ha fler aktörer från den ”ideella sektorn”. Denna policy är särskilt tydlig inom den sociala och kulturella sektorn, där staten nu vill gå in i direkta avtal med ideella aktörer. Svenska kyrkan är en av dem – på kultursektorn den största.

När kyrkostyrelsen på ett nytt och ambitiöst sätt diskuterar kyrkans framtid i utredningen Strukturer för framtidens församling, så behöver kyrkans interna frågor sättas in i detta samhälleliga paradigmskifte.  Kyrkans nya organisation måste utformas så att dess olika delar kan agera som nyskapande aktör och som avtalsslutande parter i det alltmer pluralistiska och samverkansorienterade samhället. Några församlingar och stift har inlett en trevande nyorientering men får kritik av en kyrkoordning som brister i flexibilitet. Den måste revideras.

Kristendomen var stark för att den var närvarande i det agrara samhällets olika sektorer. Kan inte kyrkan bli starkare av att etablera sig på några av det postmoderna samhällets områden som skola, vård, omsorg och media? Skulle det inte innebära en kyrklig förnyelse?                      
Med till exempel skolpeng finns de ekonomiska förutsättningarna. Skulle inte kyrkliga pedagogiska och vårdande institutioner bli ett berikande alternativ till de offentliga och kommersiella?                                                                                                
Kyrkan skulle få utveckla vad det innebär att ha skola, sjukhus, och seniorboende  med en kristen anda.  Miljontals människor skulle möta kristendomen och kyrkan i annat än gudstjänster.

Genom religionens privatisering har kristendomen i det moderna samhället praktiskt taget krympt ihop till gudstjänstfirande – livligt påhejad av den liturgiska rörelsen och oss präster. Det hävdades vara det enda återstående utrymmet. Men är det verkligen det? Är det inte tid att tänka nytt? Har inte kristendomen relevans för alla centrala livs- och samhällsområden? Om så, hur ser den kristendomen ut – i teorin och praktiken?                                                                
Det postmoderna samhället utmanar kyrkan! Antar vi den utmaningen? Eller tänker vi leva vidare i våra krympande getton? 


Johan Unger
domprost emeritus,
kyrkvärd i Örebro Nikolai