Visst är forskning kring genetiskt förändrade, modifierade, organismer (GMO) betydelsefull och bidrar med viktig kunskap. Men därifrån till att släppa forskarnas framsteg ut i naturen ska vägen vara lång och försedd med höga trösklar. Det är det som är försiktighetsprincipen. Misstag kan bli irreversibla. Det är lätt att släppa anden ur flaskan…
Gentekniken ska inte överlämnas helt i forskarnas händer, utan bedömning behövs av människor utanför forskarvärlden. Det är bland annat därför som Gentekniknämnden består till hälften av representanter för de politiska partierna.

Frågan är vem som efterfrågat tekniken med GMO. Runt om i världen pågår en kamp där framför allt småbönder, till exempel genom organisationen Via Campesina, kämpar för att slippa GMO:s välsignelse.
Argumenten är främst att GMO hotar den biologiska mångfalden, ökar insatsen av kemiska bekämpningsmedel, kan sprida sig och smitta andra odlingar samt leda till resistens mot bekämpningsmedel. Men även rädsla att bli beroende av stora multinationella företag.
Den fina förvaltarskapstanken, det vill säga att vi äger inte jorden, utan vi förvaltar den åt kommande generationer, måste vara vägledande. Därför är det viktigare än någonsin att stå upp för och välja ett ekologiskt och uthålligt jordbruk bland annat av solidaritet med dem som inte får äta sig mätta idag och imorgon. Och i det vägvalet, står det inte GMO, konstgödsel och bekämpningsmedel på vägskylten.

Kew Nordqvist
(MP), ersättare i Miljö- och jordbruksutskottet , ledamot i Gentekniknämnden, jordbrukspolitisk talesperson ,
fd arrendator i Linköpings stift