Tidigare skedde det genom att alla präster fick vigselrätt genom en särskild lagparagraf, numera genom att kyrkan ansöker för dem hos Kammarkollegiet. Den enda skillnaden är att det sker en individuell prövning. Nej, Tord Nordblom, prästerna fick inte vigselrätten genom prästvigning utan genom att staten gav den automatiskt till alla behöriga präster.

När Svenska kyrkan år 1986 antog den alltjämt gällande ordningen för vigselgudstjänst utformades den utifrån att prästerna har vigselrätt. Ingen ändring skedde vid förra årets kyrkomöte. Därför är det osolidariskt mot kyrkan att avsäga sig vigseluppdraget. Staten används i realiteten mot den kyrka i vars tjänst vi står.
Redan före beslutet om vigsel för par av samma kön gällde, att det är kyrkan och inte prästen som ansvarar för att ett enskilt par får vigas i kyrkan. Inte heller här skedde någon ändring. Därför är det onödigt att avsäga sig vigseluppdraget för att undvika att viga samkönade par. Det är dessutom osolidariskt mot andra präster i aktiv tjänst som har teologiska problem med 2009 års beslut. De blir mer utsatta genom provokationen.

Enskilda präster förfogar inte över kyrkans vigningstjänst och beslutet att som normalordning koppla vigselgudstjänsten till den vigselrätt som staten förfogar över. Vill man få bort den kopplingen, får man verka för att kyrkan ändrar sitt beslut. Vill man att obligatoriskt civiläktenskap införs, måste man agera politiskt. Det är att agera solidariskt – och demokratiskt. Det stämmer också bättre med de vigningslöften som vi avgett vid prästvigningen.

Ragnar Persenius
biskop i Uppsala