Omskärelse 15

Frågan om omskärelse måste behandlas varsamt

Prästen Annika Borg är inte antijudisk. Men genom att hon undertecknat uppropet mot omskärelse av pojkar har hon skrivit in sig i den kristna antijudiska traditionen. Det menar professor Anders Runesson.

Omskärelse av pojkar yngre än 18 år har debatterats i DN, SvD, och Kyrkans tidning efter det att en rad företrädare för bland annat de ateistiska humanisterna krävt att staten inför förbud mot sådana ingrepp. Svenska kyrkan är också representerad i denna debatt genom att prästen Annika Borg skrivit under uppropet som kräver sådant förbud. Zetterholm problematiserar Borgs ståndpunkt just utifrån det faktum att hon skriver som kyrklig teolog. Det är, menar Zetterholm, otvetydigt så att kyrkans historia visar en mycket nära koppling mellan kritik av omskärelse och kristen antijudiskhet; samma koppling fanns redan i förkristen tid mellan omskärelseförbud och antijudiskhet. Detta måste man ta hänsyn till när två etiska principer ställs mot varandra, som i det här fallet: barnets rätt till sin kropp och den grundläggande religionsfriheten i demokratiska samhällen.

I detta har Zetterholm helt rätt. Historien kan inte skrivas om eller läggas tillrätta i syfte att få den nutida kyrkan att framstå i bättre dager. Vad man kan och måste göra är att lära sig mer om sin historia och se till att det man helst inte vill kännas vid aldrig upprepas.

Sedan 1960-talet har kyrkan gjort just detta i sin relation till judendomen, vilket Zetterholm påpekar. Det är förvånande att Borg inte tar fasta på denna utveckling, utan istället vidhåller en diskurs som för kyrkan tillbaka i tiden, inte bara före Svenska kyrkans dokument Guds vägar (1999), utan före katolska kyrkans Andra Vatikankoncilium. Det är inte Zetterholm som skriver in Borg i denna kristna antijudiska tradition; den historiska traditionen finns där och Borg skriver in sig själv i den när hon undertecknar uppropet mot omskärelse av pojkar. Det är helt klart att Borg inte är antijudisk, och att detta sker omedvetet därför att hon inte reflekterat på detta sätt i denna fråga. Därför är det viktigt att diskussionen fortsätter.

Borg menar i sin replik till Zetterholm att omskärelse av pojkar visst är något som kan diskuteras inom judendomen, och hänvisar helt riktigt till en rik judisk tolkningstradition. Men det är också just här som själva problemet i hennes text ligger. När man kräver statliga förbud mot omskärelse talar man inte med judar utan om judar med en tredje part. Denna part har dessutom makt att förbjuda eller tillåta seder och bruk, och därmed möjlighet att kriminalisera religiösa seder som är så intimt sammanvävda med ett folks identitet att själva den judiska identiteten blir förbjuden.

Detta är inte dialogiskt i den mening Borg refererar till, och det är just sådana resonemang som leder till kopplingen till den anti-judiska idétradition som fått så fruktansvärda konsekvenser för det judiska folket. Det är naturligt att frågan om omskärelse i första hand behandlas som en inomjudisk dialog, och det är helt riktigt som Borg säger att det förekommer sådana samtal, om än i mycket begränsad omfattning. Man kan också ta ett steg till och föreslå att frågan om omskärelse tas upp till fördjupande samtal mellan företrädare för judendom, kristendom och islam. Men det är inte detta som Borg i sitt undertecknade av uppropet om ett statligt förbud ställt sig bakom, och det är just det som påpekats av Zetterholm.

I själva verket ingår denna typ av retorik i en kolonialhistorisk kristen diskurs som går tillbaka till senantiken, i vilken kristna företrädare tar sig rätten att omdefiniera judendomen och tala om för andra vad som är eller inte är nödvändigt för judar att hålla på då de utövar sin religion och ger uttryck för sin identitet. En av de mest centrala punkterna i sådan kristen retorik har varit att skapa om judendomen till sin egen (negativa) avbild med avseende på relationen mellan etnicitet och religion. Judendomen har sedan antiken – då detta var en självklarhet för alla grupperingar och folkgrupper, även för Jesus själv och den tidigaste jesusrörelsen – kvarhållit en koppling mellan folk och Gud, som inte finns kvar i modern kristendom. Denna förbindelse mellan vad vi idag kallar religion och etnicitet förtydligas just i omskärelseriten, som blir ett folktillhörighetstecken samtidigt som det är en religiös rit. Frågan om omskärelse för judar är alltså betydligt mer komplex, både historiskt och i vår samtid, än vad Borg ger uttryck för i sin replik till Zetterholm. Och den måste behandlas mer varsamt och dialogiskt än vad den debattartikel hon undertecknat gör.

Till detta måste också läggas de konsekvenser som ett eventuellt omskärelseförbud skulle få för Sveriges roll på den internationella arenan, i synnerhet i Mellanöstern, där de kristna, inte minst de palestinska kristna redan är svårt trängda. Sådana eventuella beslut av en stat (som andra stater med all sannolikhet inte kommer att följa) kommer troligen att inverka negativt på dessa kristnas situation och dessutom minska Sveriges möjligheter att vara brobyggare i konflikthärdar där just den här typen av frågor har en tendens att lyftas fram som slagträ i debatter och förföljelser av olika slag.

Uppropets attityd, dess formuleringar och brist på historisk, religiös, och politisk reflektion ger uttryck för ett språk som inte för frågan framåt. Det är just sådana perspektiv som religionsdialog är avsedd att motverka. Dialog erbjuder istället fördjupande samtal som leder till sådan respekt och vänskap som kan utgöra ett fundament för inspirerande och kreativ samexistens i mångreligiösa samhällen.

Låt oss därför i första hand samtala med varandra, mellan religioner och trossystem (inklusive de ateistiska humanisterna), istället för att vädja till den politiska makten att fatta beslut som skulle leda till oacceptabla konsekvenser, både för det judiska folket, för det svenska demokratiska samhället, och för kristen teologi efter 1960-talet.

Anders Runesson

Professor i Nya testamentet och tidig judendom samt präst i Svenska kyrkan

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.

Mer inom samma ämne