Jag och min sambo är medlemmar i Svenska kyrkan och har varit det sedan födseln. Vi är inte aktivt troende och går mycket sällan i kyrkan. Jag besöker kyrkan kanske en gång per år, min sambo inte alls.

Vi fick en son tidigt i år och jag ville gärna att han skulle bli döpt i kyrkans regi. Jag tror det mest handlar om tradition för min del. Jag är döpt men inte min sambo. Jag ville i alla fall ge min son möjligheten att bli medlem i Svenska kyrkan och kanske senare i livet konfirmera sig eller bli troende. Jag ägnadeotaliga timmar åt att övertala min sambo att vi skulle döpa sonen. Min sambo var motsträvig och tyckte att det kändes onödigt. Efter lång tids övertalande kom vi till kompromissen att vi skulle döpa sonen, men att det inte skulle vara ett dop inne i en kyrka. Vi bor mycket naturskönt och jag hittade en plats vid havet där vi skulle kunna ha ett dop.

Jag ringde först till min församling, detta var i juni, och pratade med  personal på expeditionen. Då det var i juli vi skulle ha dopet var det bara en präst i tjänst. Hon på expeditionen skulle lämna uppgifterna om våra önskemål till prästen som skulle ta kontakt med oss för att prata om detaljerna. Några dagar senare ringde prästen till mig. Efter cirka två meningar uttryckte prästen att denne inte var ”så mycket för utomhusdop”. För att koka ner ett samtal på cirka femton minuter till något kort så ville inte prästen döpa utomhus därför att man, bland annat, inte kunde tända ljus och det var jobbigt med vädret. Prästen förklarade även att denne hade arbetat som präst i över 30 år och hade minsann anpassat sig i alla år.

Nu tyckte prästen att det var dags att sätta ner foten. Jag tänkte bara i mitt stilla sinne att det var synd att just vi kom i kläm. Med det bemötandet tackade jag för mig och sa att vi nog fick försöka söka hjälp någon annanstans. Prästen hänvisade till grannförsamlingen och önskade mig lycka till.

Jag ringde till grannförsamlingen och fick även där tala med en person på expeditionen. Denne sa direkt nej till dop den helgen jag föreslog. Det var även där bara en präst i tjänst och ojoj vi ville vara utomhus, nej då måste man höra av sig långt i förväg. Prästen var dessutom upptagen med gudstjänster den helgen. Personalen förklarade till och med för mig att, om man ska boka präst mitt i semestertider måste man vara ute i god tid. Det var ju bröllop som bokades säkert ett år i förväg. Vid det här laget var jag ganska uppgiven och frustrerad. Vad var det för konstigt med att vi vill döpa vårt barn utomhus i en vacker miljö mitt i svenska högsommaren?

Jag trodde faktiskt att dophistorien var slut där. Men det var den inte. Några dagar förflöt och sedan ringde min telefon. Det visade sig att det var en sommarboende präst som hade fått höra om vårt ”dilemma”. Denna präst bodde någon annanstans i Sverige men hade sommarställe just där vi bor. Denna präst var beredd att döpa vår son den helgen vi ville och på den platsen vi ville. Vi fick dock ordna med dopljus eftersom prästen inte var på hemmaplan. Sedan var det ju det här med betalning. ”Ja tusen kronor vill jag ha och det är egentligen alldeles för lite” uttryckte prästen. Okej sa jag, hur går jag tillväga, ska jag kontakta din församling och betala eller hur fungerar det? Jag fick väl inget riktigt svar, men visst förstod jag hur de pengarna skulle betalas. Prästen förklarade att det är ju ett antal timmar denne skulle lägga på detta, det var ju ändå dennes semestertid som användes. Jag sa att jag och sambon skulle prata och sedan återkomma. Vi bestämde oss ganska snabbt för att tacka nej.

Så nu står vi här och hösten knackar på dörren. Det blir inget utomhusdop för vår son. Det blir inget dop över huvud taget. Jag är djupt besviken på hur vi har blivit bemötta. Jag trodde att dopet var något som prästen och föräldrarna pratade om och tillsammans bestämde hur det skulle genomföras. I stället har jag fått förstå att vi som föräldrar inte har något att komma med. Det kändes som att vår åsikt om hur vi vill döpa vår son var helt ointressant. Sedan, som grädde på moset, får vi kontakt med en präst som vill döpa vår son och ta svart betalt. Verkligen inget gott betyg för Svenska kyrkan!
Istället för att vinna tre medlemmar har Svenska kyrkan att förlorat tre.

Sofia Zetterman