Seglora smedja är hemskt indignerade över att en av oss, Sofia, en gång beskrev konflikterna som emanerar ur smedjan som ”en blåsa i munnen som tungan inte kan låta bli att känna på” – uttrycket kommer från Ingmar Bergman som säger det i en intervju om filmen Persona.
Det är ett ganska svagt tillmäle, knappt ens det. Hårdare ord var den gången Seglora smedja kallades för ”vitkalkade gravar”; hycklare, eftersom de kallar sig debattörer och tankesmedja men inte tar till sig kritikers synpunkter.
Nu har kritiken nått en helsida i Kyrkans Tidning – en debattplats Seglora smedja själva fått flera gånger – och därför måste de besvara den. De skriver att vi vill ge sken av att ha avslöjat någonting och kallar vår översikt för ”granskningen” inom citationstecken. Inte vet vi vilka Seglora smedja citerar. Vi har hela tiden kallat den för översikt. Vi ville sammanställa och synliggöra vad Seglora smedja är och har gjort det nu.
De försvarar sig med att vi ”ständigt gnällt på vår smedja alltsedan starten”. Det är inte ett särskilt skarpt försvar. Hela poängen är att kritiken har förekommit från början. Folk har på bloggar och i insändare undrat varför det kostar pengar att komma in, ifrågasatt valet av inbjudna gäster, Seglora smedjas debattämnen och retorik mot meningsmotståndare.
Allt detta går att läsa i översikten. Våra frågor var ställda till kyrkans ledare – vad vill ni med detta?
Vi har engagerat oss i Seglora smedja därför att vi bryr oss om Svenska kyrkan. På Twitter kan vi läsa att Mattias Irving tycker att vi är ”tre bloggare med mycket fritid”. Sådan är smedjans syn på idealitet och engagemang och debatt. Längre än så kommer vi nog inte. Gudskelov finns andra röster i kyrkan än de tysta och de förminskande.
Gabriel Fjellander
Carolina Johansson
Sofia Lilly Jönsson
LÄGG TILL NY KOMMENTAR