2

Hur tänker kyrkostyrelsen förbjuda ironi?

Kyrkostyrelsen ska nu fatta beslut om en sociala medier-policy för förtroendevalda. Den går bland annat ut på att undvika en nedlåtande ton och ironi i inlägg på sociala plattformar. TidningsmannenThomas Grahl anser att policyn begränsar förtroendevaldas yttrandefrihet och dessutom har udden riktad mot en enskild bloggare.

Jag vill skyndsamt uppmärksamma Kyrkans Tidnings läsare på underlaget till en punkt på dagordningen (ärende B 16) vid kyrkostyrelsens möte på tisdag den 14 juni. Nyheten ligger i bilagan, förslaget till en ”policy för användning av sociala medier för förtroendevalda" i Svenska kyrkan. Själva kärnan i saken återfinns vid en samläsning av texterna under rubrikpunkterna 2 respektive 3.5.

Där sägs att policyn blir bindande för förtroendevalda på nationell nivå i kyrkan. Där sägs vidare att de sålunda bundna förtroendevalda i sina inlägg på sociala medieplattformar ska använda ett vårdat språk och undvika svordomar och annan jargong ”som kan väcka anstöt”; att de aldrig ska använda en nedlåtande ton om andra; att de ska undvika ironi, samt att de bör tänka på att inte ”förminska eller förlöjliga” någons upplevelse.

Vad det i själva verket handlar om tycks vara en lex Sandahl, till synes föranledd av att en krets på kyrkans nationella nivå tröttnat på att ersättaren i kyrkostyrelsen Dag Sandahl återkommande gör narr av dem på sin blogg med adress bloggardag.blogspot.se

Ett bra exempel är hans inlägg av torsdag den 3 mars i år. Där uppmärksammade han med sedvanlig glatt ironisk stringens att det utgivits en vänbok till ärkebiskopen för att högtidlighålla att hon innehaft ämbetet i fråga i ett år. Läs här: http://bloggardag.blogspot.se/2016/03/det-hemmablinda.html

Ungefär samtidigt kan detta ärende till kyrkostyrelsen ha haft sin upprinnelse i tid, om det nu landar för beslut på tisdag. Initiativtagare skulle kunna vara ÄB samt hennes närmaste medhjälpare. Stöd har initiativtagarna i så fall fått av kyrkostyrelsens övriga presidieledamöter, dvs socialdemokraten Wanja Lundby-Wedin och borgaren (moderaten) Mats Hagelin.

Ärendet har därefter, dolt djupt i ett underlagsberg om hundratals sidors omfång (som ska läsas på platta), utan uppmärksamhet och diskussion i all stillhet vandrat genom kyrkostyrelsens arbetsutskott. Det landar nu i ursprungligt skick på kyrkostyrelsens bord för beslut. På tisdag. Trots den försåtligt bomullslika skrivningen så är avsikten uppenbar, liksom motivet går att urskilja. Lex Sandahl. Nu ska ironikern kväsas och - som en bieffekt - offentligt framförd ironi avstyras.

Yttrandefrihet är en grundlagsfäst medborgerlig rätt - en hörnsten för det öppna samhället - som är antingen på eller av. Gällande denna finns inget ”det var ju inte så farligt”-läge. Sandahl kan vara en omstridd rabulist i kyrkliga kretsar, men han argumenterar alltid stringent och konsekvent för sin sak. Just sådant som yttrandefriheten faktiskt är till för att skydda och främja, oavsett vad man tycker om hans åsikter i sak, om hans språkbruk och ironiska förmåga.

Detta är i mina ögon en avsevärt större fadäs av Svenska kyrkan än drinkar vid poolkanten på utländska semesterorter. Främst frågan om kyrkan av alla aktörer aktivt ska agera emot yttrandefrihet. Men därefter även frågan om kyrkan ska låna sitt avsevärda maskineri till personliga uppgörelser av det slaget som detta skulle kunna tänkas vara fråga om.

Jag är inte högkyrklig. Jag tycker inte alltid som Dag Sandahl i de sakfrågor han lyfter offentligt. Men han ska med rätt respekteras för sin mångåriga och ihärdigt utövade roll som kyrkointern debattör och kritiker, för sin sakliga bildning, sin stringens och konsekvens. Så är han även en äkta satiriker i det begreppets egentliga historiska mening.

Följande frågor bör kyrkostyrelsens ledamöter kunna besvara inför sitt beslut på tisdag:

Med vilken rätt kan en demokratiskt uppbyggd sammanslutning begränsa sina förtroendevaldas yttrandefrihet?

Med vilken kompetens ska Svenska kyrkan - och vem däri - göra sig till domare över var gränsen går för tillåten respektive förbjuden ironi samt för väckande av läsares anstöt?

Hur avser kyrkostyrelsen från och med tisdag sanktionera en förtroendevald som med stöd av grundlagen kritiskt och med viss ironi utövar sin yttrandefrihet även angående kyrkliga spörsmål och kyrkliga makthavare?

Och hur tänkte ni där - egentligen?

Thomas Grahl

Tidningsman, f d VD för Svenska Kyrkans Press AB samt för Berling Media AB

(Läs kyrkostyrelsens svar här)

 

 

 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.

Mer inom samma ämne

Debatt

Mer inom samma ämne