I Gazakrigets spår följer hård kritik mot staten Israel, anklagelser om krigsförbrytelser och övervåld. Samtidigt attackeras synagogor i Europa och judar trakasseras och hålls ansvariga för kriget i Gaza. Då kritik riktas mot Israels handlande, kommer samtidigt frågan: innebär kritik mot Israel samtidigt antisemitism?
  Jag menar att man kan kritisera Israel för till exempel brott mot folkrätten utan att behöva ge uttryck för antisemitiska åsikter. Med grundhållningen att staten Israel har rätt att finnas, och att den trots sin speciella historia, är ett land som alla andra länder som härbärgerar både kreativa och destruktiva krafter.

Jag hoppas att det bakom mycken kritik som riktas mot Israel också finns respekt för detta land som existerar, trots en sextioårig krigs- och konfliktriden historia. Ett land som under dess första decennium blev en tillflykt för tusentals överlevare från Förintelsen. Samtidigt var landets tillkomst oerhört problematisk, med flerfrontskrig och en stor flyktingström av palestinska araber, vilken också är en av de bakomliggande orsakerna till dagens konflikt i Gaza.
  I både israeliska och judiska sammanhang riktas öppen kritik mot statens handlande i krig. I förra veckan pågick en debatt mellan journalisten Gideon Levy och författaren A B Yehoshua i tidningen Haaretz. Yehoshua menade att Levy, som ofta ställt sig på palestiniernas sida, denna gång missat att påtala Hamas cyniska strategier. Levy svarade att Yehoshua blivit hjärntvättad av regeringens krigsretorik och att ett stöd för kriget i Gaza också innebar ett stöd för Israel att i alla lägen skydda sig militärt.

Kan denna debatt sägas vara antisemitisk? Svaret måste bli nej, debatten fördes med inomisraeliska perspektiv. Det är på många sätt problematiskt för utomstående att kritisera Israel då man inte på samma sätt delar inifrånperspektivet med rädslor, militärtjänstgöring och dödade och sårade bland släkt, vänner och familj. Detsamma gäller även kritiken mot den palestinska sidan. Utomstående har helt enkelt svårt att förstå de hot och katastrofer som dessa folk drabbats av. Både Israels och palestiniernas nationella självförståelse präglas av detta förhållande och ofta avfärdas kritik även från officiella håll som antingen antisemitisk eller antiarabisk. Detta komplicerar bilden ytterligare.

Vad är då antisemitism? Jag vill föreslå att begreppet helt enkelt betecknar hat och fördomar mot judar. I många kulturer etableras fortfarande negativa stereotyper av den judiska traditionen. Tanken på en judisk världskonspiration verkar till exempel vara svår att få bort. Att anspela på och använda denna typ av föreställningar måste betecknas som antisemitism och bör därför motarbetas. Skälen är uppenbara: ett ensidigt odlande av fördomar leder till att människors värdighet tas bort och tröskeln till vålds- och förnedringshandlingar sänks för att till slut vara helt borta. Nazityskland är skolexemplet.

Andra debattörer söker härleda Israels militära strategi ur en gammaltestamentlig – och därmed också judisk – hämndtradition enligt principen ”öga för öga, tand för tand”. I ett sådant resonemang begås så många fel och övertramp att det bör betraktas som en antisemitisk föreställning.
Det kanske vanligaste misstaget, medvetet eller omedvetet, är att sätta likhetstecken mellan judendomen och staten Israel. Judar i Sverige ska inte behöva klä skott för den politik som den israeliska regeringen bedriver. Vare sig israeler eller palestinier är mer blodtörstiga eller hämndbegärliga än andra människor. De lever däremot under mycket extrema förhållanden, där visserligen Israel har det militära övertaget, men där rädslor och skräck hör till vardagen för många människor. Alla förlorar i längden på detta.

Kampen mot vanföreställningar med rasistiska undertoner kan gå hand i hand med en rakryggad kritik mot såväl staten Israels som palestinska företrädares förda politik. Det måste den göra. Därför driver Svenska kyrkan genom Svenska teologiska institutet i Jerusalem sedan länge ett dialogarbete som verkar mot antisemitism, samtidigt som vi visar på den palestinska verkligheten och även kan rikta kritik mot staten Israel.

Håkan Bengtsson
direktor för Svenska
teologiska institutet i Jerusalem