Kan ateister vara medlemmar?

Det första jag gör i en ny stad är att gå till kyrkan. Detta har kanske att göra med ett intresse för byggnadskonst, förr ritades ju kyrkor av våra bästa arkitekter.

Men inte riktigt. Det är något annat som drar mig dit. Inte predikan eller förkunnelse. Philip Larkins ord i Church Going passar bättre på mig: ”Once I am sure there’s nothing going on / I step inside.” Jag tycker helt enkelt om att vara i kyrkan.
Jag har läst Bibeln från pärm till pärm och läser om den nu när vi går till kyrkans öppna förskola i Högalids församling. I boken finns mycket knäppt. Kyrkans historia är också full av trams och hemskheter.

Ändå gillar jag kristendomen. Den har format mig, både i barndomen och efter utträdet i tjugoårsåldern. När jag tänker på godhet får jag en vag känsla av Jesus. När jag har svårt att somna är jag rädd för att Gud ska skicka in ett spöke i sovrummet för att bevisa sin existens.

Svenska kyrkan gör mycket bra. Den spelar ofta en positiv roll i politiken och bedriver både välgörenhet och internationellt bistånd. Främst verkar kyrkans kvinnor och män i det dagliga arbetet, i diakonin som innebär att ta hand om barn, ungdomar och gamla. Kyrkan vårdar även en stor (och skattefinansierad) del av vårt gemensamma kulturarv. Första gången jag gick på kyrkans barntimmar frågade jag prästen om jag på något sätt kunde göra rätt för mig som besökare, med tanke på att jag varken var troende eller betalande medlem. Det fanns inget sätt, vi var välkomna ändå.

Men det kanske finns ett sätt. Jag är övertygad om att många i Sverige förnekar Gud men samtidigt bejakar Svenska kyrkan som institution. Det enda kruxet är att kyrkan förmedlar en världsbild som helt enkelt inte är sann.

För mig är det omöjligt att vara medlem i en sådan organisation trots att jag tycker att den behövs i samhället och därmed förtjänar mitt ekonomiska och moraliska stöd. Så varför inte införa möjligheten till ateistiskt medlemskap i Svenska kyrkan?

Vissa invänder att många – kanske de flesta – underförstått har ett sådant medlemskap: de tror inte på jungfrufödelsen och ingen kräver heller att de ska göra det. Ja, det kanske funkar för de flesta, till och med för ärkebiskopen. Men inte för mig.

Ateismen är en lika viktig del av vem jag är som vegetarianismen eller mina andra politiska ståndpunkter. Jag kan inte förråda dessa principer av praktiska skäl, så dogmatisk är jag.

Är kyrkan lika dogmatisk? Kan kyrkan acceptera att uttalade ateister löser ett medlemskap som inte innebär en tyst överenskommelse om att undvika teologiska spörsmål? Alltså en typ av medlemskap som uttryckligen tog avstånd från all teologi, ungefär som en samvetets friskrivningsklausul. Ett sådant medlemskap skulle innebära att ateister (och andra) fick möjligheten att stödja och påverka kyrkan utan att ge moraliskt stöd till den kristna mytologin.

Vem vet, detta kanske är vägen framåt för kyrkan i det nya århundradet. Jag menar inte i krassa termer av ekonomi eller medlemsantal. Jag tror att kyrkan vill vara en plats i samhället där medmänsklighet, eftertänksamhet och inåtblickande råder. Det finns många andra som eftersträvar en sådan plats. Kan kyrkan acceptera även oss?

Majeed Olerud Khoso
Stockholm

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.