Klosterliv bör ifrågasättas

Per Ragnars inlägg om filmen Nunnan fick ett svar av Elisabet Stengård i Kyrkans Tidning 18/07.
En trend i vår kyrka i dag är att fara runt till olika kloster. Som om Gud finns mera där än i vårt eget land. ”Gud är det närvarandes Gud” säger Mäster Eckhardt. Det gäller att få ögon så vi upptäcker var Gud och Jesus är.

 Jesus sa att Gud finns i hungriga, törstiga, hemlösa, nakna, utblottade, fångna, sjuka, i barnet och i nattvarden. I det konkreta livet. Kristen tro vill lära oss, att det konkreta håller oss fast så vi inte försvinner i en andlighet utan handling och i abstraktionernas tunna luft, där man inte behöver träffa hungriga, fångar, utblottade.
En av 1900-talets stora mystiker och andliga vägledare, trappistmunken Tomas Merton, beskriver sitt andliga uppvaknande i shoppingdistriktet Louisville. Han säger: ”Plötsligt överväldigades jag av insikten, att jag älskade alla dessa människor, att de tillhörde mig och jag dem, att vi inte kunde vara främlingar för varandra även om vi faktiskt vore främlingar. Det var som att vakna ur en dröm om avskildhet, en falsk självisolering i en särskild värld, världen av avsägelse och förmodad helighet.
Hela illusionen om en avskild helig existens är en dröm. Inte för att jag ifrågasätter äktheten i mitt monistiska liv, men föreställningen om ’avskildhet från världen’, som vi har i klostret, framstår bara alltför lätt som en fullständig illusion.”  Han var en av de första att bränna inkallelseordern till Vietnamkriget.

Karen Armstrong, en av samtidens mest efterfrågade analytiker när det gäller kristendom, judendom och islam, levde sju år i kloster. Den erfarenheten finns i boken Spiraltrappan. Precis som Merton menar hon att ”isoleringen är en nyckelmetod. När världen krymper får man inga proportioner på klosterlivet, inget förnuft att balansera det med.” Hon insåg att ”andlighet är altruism och medmänsklighet, inte att dra sig undan världen i tystnad. Vi behöver varandra för att göra varandra mänskliga.”
Därför behöver den formen av klosterliv som skildras i den, med Elisabeth Stengårds ord, ”vackra och djupt kristna filmen” starkt ifrågasättas.

Lars Åke Lundberg
andlig vägledare på behandlingshem för missbrukare,
tidigare fängelsepräst, prost

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.