Äntligen! Heder åt Härnösands stiftsstyrelse som tar tag i problemet med tung kräkla. Heder också åt biskop Nordung Byström.

Utöver att hon lyfter frågan om kräklans tyngd med tillhörande risk för arbetsskada tar hon dessutom tillfället i akt att uttrycka behovet om försoning med samerna i konstruerandet av den nya och förhoppningsvis lättare kräklan.

Det kan givetvis hända att undertecknad har missat något avgörande skede i kyrkohistorien. Men det känns som att vad som sker i Härnösand kan innebära ett genombrott i kyrkoutvecklingen. Styrkan hos biskopen och tyngden på kräklan i Härnösands stift torde inte skilja sig alltför mycket från ett medelvärde.

Det känns som att detta kan vara ett problem som har förtigits genom hela kyrkans historia. Undertecknad har då inte hört talas om detta tidigare. Hur många fler biskopar kan inte i tysthet ha hämmats av en för tung kräkla och lidit av smärta i axeln?

I en axel löper många nervbanor som om de kommer i kläm kan påverka en människas sinnestillstånd. Och biskopar som inte fungerar fullt ut kan ju hämma hela kyrkan.

I vårt stift kan man ana en viss atletisk styrka hos vår käre biskop. Han har dessutom synts greppa hockeyklubban med elegant fattning vilket gör att man kan misstänka att han också kan besitta en fungerande teknik att hantera kräklan.

Tyvärr kommer han att lägga ned staven inom kort. Det är inte säkert att vår nye biskop kommer att ha samma muskulatur eller teknik.

Därför kräver undertecknad att stiftsstyrelsen i Luleå Stift, och alla andra stift, å det snaraste tillsätter en utredning om kräklors tyngd eftersom det kan försvåra nyrekrytering om biskopar ska riskera att få ont i axeln.

Sen bör man också tillsätta en utredning som analyserar utbildningsbehovet hos biskopar i att hantera kräklan på ett tekniskt och ergonomiskt sätt. En förbättrad teknik skulle kunna minska risken att drabbas av ont i axeln.

Mats Nygård 
präst i Överkalix församling- Luleå Stift