Kritik av omskärelse levande inom judendomen

Det feministiska perpektivet har saknats helt i den svenska debatten om omskärelse. Ändå pågår en levande debatt inom judisk feministisk tradition, skriver Annika Borg och Johanna Andersson, präster i Svenska kyrkan.

 I debatten om omskärelse av pojkar har ett förbud mot denna praxis framställts som liktydigt med ett utplånande av judendom och islam i Sverige. Vuxnas behov av religiösa identitetsmarkörer har ställts mot barnets rätt till kroppslig integritet. Icke judiska och icke muslimska debattörers legitimitet och avsikter har ifrågasatts. Detta är en fråga som ska lösas inom de aktuella religionerna, inte något som utomstående debattörer ska blanda sig i, har några menat. Ateister ska överhuvudtaget inte ha någon uppfattning.

Hittills har ett feministiskt perspektiv helt saknats.

Vi vill därför lyfta fram en del av den kritik mot omskärelse som finns inom en judisk feministisk tradition. Vi berör inte muslimsk omskärelsekritik, även om denna finns, eftersom det i den svenska debatten i första hand är den judiska identiteten som varit i fokus. Vi efterlyser dock muslimska röster i diskussionen.

Den som googlar på orden jewish critic circumcision får nästan 20 miljoner träffar. Frågan är i högsta grad levande och den judiska feministiska kritiken är en viktig del i debatten. Den stereotypa synen på judisk tradition och anklagelserna om antisemitism, som utmärkt den svenska omskärelsedebatten, präglar inte frågan i ett internationellt perspektiv.

Judisk feministisk kritik mot omskärelse av pojkar omfattar en rad problemställningar som rör kön och makt. Vi tar här fasta på två:

Den första handlar om att denna praxis utesluter flickor och enbart ser män och pojkar som religionsbärare.

Den andra lyfter fram ett moders/föräldraperspektiv på dilemmat att tillfoga skada på ett barn och utsätta barnet för fara och smärta.

Ingen av dessa invändningar har tillmätts någon betydelse hos dem i debatten som kritiserar varje tanke på ett förbud av omskärelse på pojkar i Sverige. Tvärtom har ingreppet trivialiserats och reducerats till att handla om en ”skinnbit”. Det finns många berättelser från judiska mödrar och fäder som beskriver att de upplevt ingreppet på det egna barnet som traumatiserande både för barnet och för dem själva.

”Circumcision is at the heart of gender imbalance in Judaism” (Omskärelse finns i centrum av obalansen mellan könen inom judendomen(vår översättning)) skriver exempelvis Miriam Pollack, som länge engagerat sig mot omskärelse.

Hon resonerar kring att riten är nödvändig för pojkar men inte flickor. Flickor ses således inte som identitetsbärare. Flickor ingår inte i det fallocentriska religiösa förbundet. Liknande tankegångar har förts fram av feministteologen Judith Plaskow, som menar att omskärelse bygger på patriarkala föreställningar som utesluter kvinnor.

Antropologen Leonard Glick skriver om hur kön påverkar synen på blod. Kvinnligt blod orenar, medan manligt blod är ett offer som renar. Genom omskärelsen renas pojken från orenheten det innebär att vara född av en kvinna. Omskärelsens blod är ett offer som för pojken från modern in i ett manligt förbund och som i symbolisk mening skiljer män från kvinnor.

Mot invändningen att omskärelsen är nödvändig för den judiska identiteten poängteras att en judisk pojke är judisk om han fötts av en judisk mor, vare sig han är omskuren eller inte.

Omskärelsen som nödvändig för religiös identitet är alltså en omdiskuterad fråga.

Inom den feministiska debatten kritiseras också försöken att göra det hela till en fråga om hygien och hälsa. Judisk omskärelse har ingenting med hälsoaspekter att göra, de argumenten är helt sekundära och sent tillkomna, påpekar man.

Den andra kritiska punkten handlar om att lämna ifrån sig en mycket liten pojkbaby för att utsätta honom för smärta och fara. Judiska feminister vittnar om mödrars kluvna känsla inför att låta genomföra ingreppet på ett litet barn.

Pollack skriver: “Circumcision is the weapon that not only destroys a boy's foreskin but also deftly excises maternal authority over the ultimate well-being of her child. For if a woman is forbidden to feel entitled to her instinctive need to protect her newborn child, what feelings of her own can she ever trust?” (Omskärelsen är vapnet som inte bara förstör pojkens förhud utan också effektivt bryter ner mammans makt över sitt barns välbefinnande. Om en kvinna inte får lov att känna sitt instinktiva behov av att skydda sitt nyfödda barn, vilka av sina egna känslor kan hon då någonsin lita på? (vår översättning)). Vidare kallas omskärelsen för en regelrätt kastrering av modern, för att den skadar barnets tillit till henne och hennes egen tillit till sin egen förmåga att värna sitt barns trygghet.

Moderskap är en laddad fråga i svensk feministisk debatt. Men judiska feminister för resonemang kring vad som händer när en nybliven mor lämnar ifrån sig sitt barn till en man som hon vet kommer utsätta barnet för smärta. ”Skinnbiten” är trots allt känslig och oersättlig vävnad, full av nerver. Judiska feminister anmärker att om det vore smärtfritt och enkelt kunde den ju utföras på vuxna männen. Argumenten för omskärelse är att det är lika bra att ha det gjort, att det är lättare på ett litet barn som inte förmår bjuda motstånd.

I bakgrunden ligger berättelsen om hur Abraham tar Isak, underminerar Saras roll och ansvar som mor och binder barnet för att döda det. Fadern som tar barnet från modern. En Gud som kräver att fadern ska ta barnet från modern och döda det och fadern som lyder. I en judisk feministisk kontext finns också detta våldsamma motiv bakom omskärelsen.

Ett ökande antal judar väljer att inte omskära sina söner. Det finns en levande och kritisk debatt kring omskärelsen praxis och betydelse inom judendomen. Judiska feminister framhåller att judendomen överlevt tempelförstörelser och offerkultens försvinnande och framför allt: det är moderskapet som avgör identiteten, inte omskärelsen.

Att inget av dessa perspektiv förts fram i den svenska debatten förvånar.

I den svenska debatten väcker således omskärelsens könsexkluderande praxis inte någon som helst feministisk reaktion. Det är motsägelsefullt, då exempelvis kritiken från kristna feministteologer är hård mot dem som inte tycker att kvinnor kan vara identitetsbärare i form av präster. Är man könsblind vad gäller andra religioner?

Svenska kyrkan, som vill vara föregångare när det gäller jämställdhet, borde föra dialog med de judiska och muslimska grupper som kritiserar och försöker bryta med omskärelsens  könssegregerande praxis.

Exkluderandet av kvinnor som religiösa identitetsbärare och religiösa praktiker som tillfogar barn smärta måste kunna diskuteras utan att vi misstänkliggör varandras avsikter.
 

Johanna Andersson, präst i Svenska kyrkan

Annika Borg, Teol dr, präst i Svenska kyrkan

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
La Ha
Detta var roligt att läsa. Ett vittert och spännande inlägg, om än med många lugubra psykologiseringar av religiös kultur. Men säg: Varför har den judiska feminismens tankar om omskärelse så stor vikt i denna fråga för två kristet prästvigda kvinnor? Varför finns det inte ett gäng judiska kvinnor fram dessa tankar på DN-debatt om det nu är en så stor rörelse utan två kvinnor ur svenska kyrkans prästerskap? Tillsammans med de andra inläggen här i KT och i all annan media under hösten, så skall man tydligen dra den slutsatsen att ateister och kristna nu bör förena sig i synen på att alla judiska män bara är ociviliserade, en syn som enl. debattörerna också lyckligtvis delas av judiska feminister. Men hur många skadade pojkar per 1000 rör det sig om? Hur stor är denna proteströrelse i siffror? Är det samma siffror för de judiska feministerna som för de judiska medicinarna. Att föra denna debatt utan reda tal blir svårt. Google-siffran säger absolut inget, speciellt som orden är ställda utan logisk kontakt. Slår man däremot på "Jewish circumcision critiscism" istället för "Jewish critic circumcision" får man "bara" 4 milj.
Kristian Grönqvist
Benjamin Det starkaste motståndet kommer nog inte från Kristna apologeter som Du i misstag riktar Dig till. Det kommer från vetenskapskunniga sekulära människor som inte på något vis kan övertygas om att borttagande av kroppsdelar varken är religiöst eller realistiskt befogat. Jag vil inte gå in på detaljer här, Du kan dem säkert. Att skylla på ett fantiserat heligt förbund, som ingen gud skrivit under och att förmörka sitt eget intellekt inför barbariska riter från stenåldern, visar bara på vilken förmåga en del människor har att blunda för verkligheten. Om Ni gör det i vuxen ålder, då vetskapen om ritualens symbolik blivit medveten, så är det i mitt avseende helt OK, men som det nu är , moraliskt och etiskt fullständigt förkastligt och inte förenat med intellekt.
Pernilla Greis
Judisk feminism har lika många riktningar som all annan feminism. Debattörerna har valt den riktning som passar dem. Värt att veta är att det judiska arvet på mödernet är en modern lösning på problemet att veta vem som är fader. (instiftades evt ca 2000 efter omskärelsen). Debattörerna har också missuppfattat historien om det som kristna kallar "offrandet av Isak". Inom judendomen heter historien "bindandet av Isak" och handlar om att Abraham INTE offrar Isak, vilket är vad som faktiskt händer! Nyckeln till judisk religion och kultur är förmågan att integrera, smärta och glädje. Men debattörerna är kristna präster och inkludering ingår inte i kristendomen. Ingen kan/bör ge sig på att tolka en främmande kultur utifrån deras texter utan att veta det mest elementära om vad texten handlar om! Så självgoda trodde jag inte dagens präster var
Karl
Man behöver vara varken kvinna eller präst för att begripa att omskärelse av små barn (om det inte finns medicinska skäl) är helt förkastligt. Man behöver inte ens vara troende. Vänta med en eventuell omskärelse till pojken/mannen blivit myndig. Då tvivlar jag på att det är så många män som kommer att stå i kö för den operationen. Det är dags att ändra på den 3000 år gamla traditionen!
Karl
Man behöver vara varken kvinna eller präst för att begripa att omskärelse av små barn (om det inte finns medicinska skäl) är helt förkastligt. Man behöver inte ens vara troende. Vänta med en eventuell omskärelse till pojken/mannen blivit myndig. Då tvivlar jag på att det är så många män som kommer att stå i kö för den operationen. Det är dags att ändra på den 3000 år gamla traditionen!
Karl
Man behöver vara varken kvinna eller präst för att begripa att omskärelse av små barn (om det inte finns medicinska skäl) är helt förkastligt. Man behöver inte ens vara troende. Vänta med en eventuell omskärelse till pojken/mannen blivit myndig. Då tvivlar jag på att det är så många män som kommer att stå i kö för den operationen. Det är dags att ändra på den 3000 år gamla traditionen!
Christopher Aqurette
Artikeln är helt absurd. Annika Borg har i flera sammanhang gjort gemensam sak med Humanisterna i kravet på ett förbud mot judisk omskärelse. När hon blir trängd i denna den första och största skiljelinjen mellan judendom och kristendom slår hon tillbaka med att det finns judar som inte låter omskära sina pojkar i enlighet med religiös och kulturell tradition. Jag berätta att det även finns judar som äter fläsk och jobbar på lördagar. Med samma argument som ovan skulle Borg kunna kräva att staten förbjuder judar att avstå fläskkött och sabbatsfirande. För jämlikhetens skull, naturligtvis. Så förvanlar man en medeltida kristen assimileringspolitik till en modern frihetsreform. Judarna får i vanlig ordning välja mellan konvertering och exil.
Dogh
Men att vi kristna med hjalp av ateister skall bestamma over judiska (och muslimska) religiosa sedvanjor med tvingande lagar kanns ganska sa arrogant. Det ar inte min kristendom och inte min syn pa foraldraskap och jamstalldhet. Helt klart har det valt sin feminism godtyckligt. Annika och Johanna: Hur manga gossar /1000 far problem efter cc? Hur manga judar /1000 är direkt emot cc?
Fredrik
Självklart kan och bör vi som inte betraktar oss som judar ha åsikter om judiska traditioner om de strider mot t.ex individens rätt till att behålla sina könsdelar intakta. Varje individ måste själv få välja religion eller gruppidentitet.
Jonny Zackrisson
Nu när debatten tycks ta en ny vändning och anta en mer feministisk kontext på omskärelse görs det med argument som, enligt mig, haltar betänkligt. Att mammans roll ”som beskyddare av sin son bryter ner hennes makt över sitt barn välbefinnande”... Vad kommer härnäst? Poliosprutor gör så vitt jag vet väldigt ont? Ett nyfött barn är inte ett fritt svävande föremål i universum utan band och tillhörighet, tvärtom utgör dessa band och tillhörigheter viktiga rekvisita när barnet efterhand bygger sin egen identitet. På samma sätt som en kristen familj vill göra sin nya familjemedlem till en del av familjens sammanhang genom dopet är det en del av den judiska kulturen att integrera den nya manliga familjemedlemmen genom en ofarlig omskärelse. Varken dopet eller omskärelsen står sedan i vägen för att individen skall forma sin egen framtid och sitt eget sammanhang. I Sverige råder religionsfrihet som är grundlagsskyddad och utgör en av demokratins fundamentala grundstenar. Men för den skull kan vi aldrig påföra teorin att religionen kan rättfärdiga vad som helst. Men man kan heller inte avfärd