När jag först läste foldern om Arndagen trodde jag att den var ironisk. Framsidan visar en bild på riddaren Arn i full mundering –  spjut, svärd och en stor korsprydd sköld – som rider ut på slagfältet. Rubriken ”DRIVEN AV KÄRLEK” och underrubriken ”Arn – snart i en domkyrka nära dig” gav ett ironiskt intryck. Men när jag öppnade och läste foldern grusades snabbt mina förhoppningar av en text med rubriken ”Visionen av ett helt nytt samhällssystem”, skriven av Jan Guillou.
I foldern finns ett antal diskussionsfrågor som lyfter fram Arn och Cecilia som förebilder. De var ”drivna av sin kärlek till Gud och varandra” och de ”trodde på sina uppdrag och var trogna sina uppgifter”. Vi uppmanas diskutera var vi hittar ”liknande engagemang idag?”. Svenska kyrkan menar alltså att en korsriddare som krigade i Guds namn drevs av kärlek, var trogen sin uppgift och är ett positivt föredöme för oss i dag. Inte någonstans problematiseras den intolerans, fanatism och brutalitet som ligger i korsriddarnas ideal.

Foldern fick mig att allvarligt fundera över varför Svenska kyrkan ska göra gratisreklam för en film vars ideal går stick i stäv med julens freds- och fridsbudskap och vars reklambudget dessutom är den största genom tiderna.
För att inte bli missförstådd vill jag klargöra att jag allmänt sett välkomnar Svenska kyrkans arbete med filmer som berör frågor om livet och tron. Jag är en flitig besökare av seminarier arrangerade av Svenska kyrkan på Göteborgs Filmfestival. Jag stöder också ett av syftena med Arndagen – att befrämja religionsdialogen. Jag har förmodat att detta är anledningen till att den sympatiske Sheik Abdul Rashid Mohammed medverkar. Men samtidigt befarar jag att de oreflekterade hyllningarna av korsriddarideal stjälper snarare än hjälper den empatiska interreligiösa dialog som vårt samhälle så väl behöver.

Hasse Leander
präst, doktorand och
 ordf för Kristna freds Göteborg