Några svar genljuder i de ekande tomma kyrkorummen. Svaren kan vara olika men har alla ett gemensamt. De ger uttryck för en känsla av utanförskap: Du känner att det som pågår i kyrkan är något för en innekrets som, oavsett vad de säger, inte gärna släpper in någon utifrån. Eller du tycker att det där som kyrkan håller på med är ganska ointressant. Du är visserligen intresserad av livsfrågor, och visst har du problem i ditt liv, men kyrkans folk tycks ju inte kunna hålla sams ens inbördes, så där finns ju knappast lösningen på dina funderingar, och dit skulle du inte vända dig för ett samtal om så svåra frågor.

Du förstår inte språket vid de fåtal tillfällen, då du deltar i en gudstjänst. Det är gammaldags och uppstyltat och inte "i tiden", och det hela känns oviktigt för ett rationellt förnuft. Eller är det tvärtom så att du, när du kommer till kyrkan på Första Advent, vill sjunga din barndoms psalmer och känna igen din barndoms bibeltexter, men de är alla klåfingrigt ändrade, och du känner inte igen dig. Till råga på allt är prästen lite syrlig i sin predikan och talar, nästan föraktfullt tycker du, om alla dem som har fyllt kyrkan för att få sin julstämning tillgodosedd, och du känner att egentligen har du inte riktigt där att göra.

Det är många och ibland helt motsatta förväntningar som ställs på kyrkan. Och det är inte lätt att leva upp till dem alla. En sak har emellertid framgått av flera publicerade religionssociologiska undersökningar. Det stora flertalet människor vill ha sin kyrka kvar orörd. Även om man inte går dit på gudstjänst, så vill man kunna gå dit för en stunds ro och eftertanke på egen hand. Så besöks exempelvis Domkyrkan i Göteborg av ett mycket stort antal enskilda människor varje dag. När man besöker sin församlingskyrkogård vill man också att kyrkan ska finnas där oförändrad och helst öppen. Kyrkans konst är viktig för många människor. Och kyrkomusiken och körverksamheten röner ett mycket stort intresse.

Debatten som kom bort. Varför finns det då ingen profilerad debatt före ett kyrkoval, frågar du, som tycker att det känns tyst, tomt och lamt, och som känner att du som församlingsbo inte vet, vad du ska ta ställning till eller vilka frågor som står på dagordningen. Detta kan nog delvis bero på den spridda (miss)uppfattningen att en kyrkopolitiker bör vara "snäll". Han/hon ska inte driva frågor eller ställa till besvär genom att gå mot strömmen. Att vara överens är tecken på ett kristligt sinnelag, och är man inte överens så ska det i alla fall inte demonstreras öppet.

Men man måste ju inte vara osams, även om man har olika uppfattningar.
Och det goda uppsåtet behöver oftast inte betvivlas. Så jaga ut dina kyrkopolitiker på plan och avkräv dem besked om vad de tänker arbeta med och vilka frågor som blir aktuella under perioden, vilken ekonomi som ligger till grund för och möjliggör resultat och skälen till olika prioriteringar.
Det gäller livet. Även om du inte har mycket till övers för det som försiggår i kyrkan, så är du förmodligen en av dem som vill ha den kvar. Du vill döpa dina barn i kyrkan. Du vill gifta dig där, och till slut vill du också bli begravd i kyrkan. Och du vill att dina barn i konfirmationsundervisningen ska få hjälp genom livet av det urgamla regelverket 10 Guds bud och den kristna etikens regler för medmänsklighet.

I så fall ska du inte frånhända dig möjligheten att rösta och på så vis påverka. Du kan faktiskt vara med och styra inriktningen på församlingens olika verksamheter. Du kan - i viss mån - påverka utformningen av gudstjänster. Du kan ge synpunkter på t ex gudstjänsttider. Du kan göra dina önskemål synliga och din röst hörd.
Och kanske upptäcker du att det som pågår i din kyrka och församling när allt kommer omkring inte är så ointressant. Det gäller livet.

Angela Boëthius
kandidat i kyrkomötet för POSK i Göteborgs stift kandidat för kyrkofullmäktige i Göteborgs kyrkliga samfällighet