Sverigedemokraternas kyrkopolitiska manifest påstår att "det var bättre förr", att det mångkulturella samhället på sikt innebär ett "hot mot både kristendomens ställning och den samhälleliga gemenskapen. De anställda inom kyrkan bör därför under arbetstid avhålla sig från att arbeta för detta".
Man kan fundera över i vilket samhälle som SD lever, när de ännu inte förstått att det är just det mångkulturella som är den stora möjligheten för kyrkan och dess framtid.
Under alla tider har den kristna kyrkan engagerat sig för att via mission stödja och upprätta människor, som av någon anledning drabbats av orättvisor, förtryck, hungersnöd och sjukdom. Att älska sina medmänniskor är något av ett signum för oss kristna. Jesus säger ju att alla, som kommer i din väg är din nästa. "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." (Gal 3:28) Det är till och med så att vi tycker om er som människor, men tar avstånd från det ni företräder.
Man glömmer i detta sammanhang att tala om att kristendomen är den religion som växer snabbast. Över 120 av Europas kyrkor i den Europeiska kyrkokonferensen, CEC, med delade visioner och hopp inför framtiden, möttes i franska Lyon i början av juli. Där framkom att både migration och klimat står högt på kyrkornas agenda, liksom dialogen med islam, oavsett om kyrkorna är ortodoxa, anglikanska eller protestantiska. Svenska kyrkan ingår i en världsvid mångkulturell gemenskap.
Problem uppstår snarare när toleransen ifrågasätts och får ge vika för krav på nationell enhet, oavsett om det sker med politiska eller religiösa förtecken. Då förföljs kristna, kyrkor stängs och andra trosuppfattningar i minoritet drabbas.
I sin retorik vill SD gärna framstå som en väktare av Svenska kyrkans sanna identitet, men i realiteten är "Sverigedemokraterna som parti sällsynt tondöva, när det gäller kyrkan" (Dag Tuvelius i Kyrkans Tidning).
Flera olika nomineringsgrupper ställer upp i kyrkovalet. Många har gemensamt mål, men vägen dit skiljer de olika grupperna åt. Ett stort undantag från detta är Sverigedemokraterna, vars mål är lika främmande som skrämmande för oss.
Ledamöter i Kyrkorådet i Härnösands Domkyrkoförsamling
Torkel Selin (Posk)
Christina Meltin Westerlund (s)
Jan-Erik Wikström (Posk)
Bertil Lundberg (m)
Åke Davidsson (m)
Staffan Nyström (c)
Under alla tider har den kristna kyrkan engagerat sig för att via mission stödja och upprätta människor, som av någon anledning drabbats av orättvisor, förtryck, hungersnöd och sjukdom. Att älska sina medmänniskor är något av ett signum för oss kristna. Jesus säger ju att alla, som kommer i din väg är din nästa. "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." (Gal 3:28) Det är till och med så att vi tycker om er som människor, men tar avstånd från det ni företräder.
Man glömmer i detta sammanhang att tala om att kristendomen är den religion som växer snabbast. Över 120 av Europas kyrkor i den Europeiska kyrkokonferensen, CEC, med delade visioner och hopp inför framtiden, möttes i franska Lyon i början av juli. Där framkom att både migration och klimat står högt på kyrkornas agenda, liksom dialogen med islam, oavsett om kyrkorna är ortodoxa, anglikanska eller protestantiska. Svenska kyrkan ingår i en världsvid mångkulturell gemenskap.
Problem uppstår snarare när toleransen ifrågasätts och får ge vika för krav på nationell enhet, oavsett om det sker med politiska eller religiösa förtecken. Då förföljs kristna, kyrkor stängs och andra trosuppfattningar i minoritet drabbas.
I sin retorik vill SD gärna framstå som en väktare av Svenska kyrkans sanna identitet, men i realiteten är "Sverigedemokraterna som parti sällsynt tondöva, när det gäller kyrkan" (Dag Tuvelius i Kyrkans Tidning).
Flera olika nomineringsgrupper ställer upp i kyrkovalet. Många har gemensamt mål, men vägen dit skiljer de olika grupperna åt. Ett stort undantag från detta är Sverigedemokraterna, vars mål är lika främmande som skrämmande för oss.
Ledamöter i Kyrkorådet i Härnösands Domkyrkoförsamling
Torkel Selin (Posk)
Christina Meltin Westerlund (s)
Jan-Erik Wikström (Posk)
Bertil Lundberg (m)
Åke Davidsson (m)
Staffan Nyström (c)
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR