Hon hänvisar till Karl Marx ord om att det inte är ”människornas medvetande som bestämmer deras vara, utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande”.
Det må vara sant – men varför tar man nästan alltid stöd hos Karl Marx då man ifrågasätter det ekonomiska samhället? Varför är man så rädd för att använda Bibeln som tillhygge och vapen? Marx  Das Kapital kan ju slänga sig i väggen om man jämför med Bibelns många uppgörelser med Mammon. Där är människan en arrendator som ska göra räkenskap inför Vår herre och det enda sanna förvaltarskapet prövas i kärlek.
På cirka 2 500 ställen i Bibeln varnar profeterna för penningens förgörande makt.
Bland andra aposteln Lukas:
Ty där er skatt är, där kommer också era hjärtan att vara. (Luk.12).
Ingen kan tjäna två herrar.(Luk 16:3).
Men ve er som är rika ni har fått ut er glädje.(Luk 6:24).
Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det? (Luk. 20–21).
Om aposteln Lukas levt i dag skulle han knappast spelat på börsen.

Nå, bibelcitat är inte särskilt relevanta i vår sekulariserade tid när själar krympt till storleken av ett bankfack. Och solidaritetshandlingen återuppstånden ur evangeliet spelar väl knappast på ekonomidebattens planhalva.
Men Jesus gav den arameiska termen Mammon en personlig andlig karaktär. När Jesus säger att man inte kan tjäna både Gud och Mammon, då ser han Mammon som en rivaliserande gud.
Och penningen har i dag onekligen blivit en allt uppslukande avgud!

Arne Reberg
journalist och författare