Är det inte tystnad under mitt försök att, som själisk individ, söker nå det andliga? Jag förstår mycket väl att en yngre generation har ett annat musikval. Men vad är det för musik Tidare brinner för?
Eftersom jag arbetar med ord kan jag ge en etymologisk förklaring till namnet på musikformen rock. Ursprunget är ”rock and roll” för att sedan kortas till ”rock’n roll”. Från början var det en sjömansterm för ett skepps rörelse i vågorna. Senare blev det ett kod­ord bland marginaliserade svarta i USA:s sydstater. ”Rock” har alltså en fortsättning med ordet ”roll” och betyder helt enkelt ett fantastiskt samlag. Sex med andra ord.

Det är inte fel med sex för vi är ju kroppsliga också, men detta kroppsliga försöker vi väl lämna utanför i andliga sammanhang.
Tidare skriver: ”Men när ungdomar tvingas att sjunga psalmer med för dem en svenska som är obegriplig, eller att klang­bilden från orgeln får dem att må illa, fungerar det inte som ett erkännande av deras tro inför varandra.” Jag säger bara – försök med Bach!

Men är svenskan verkligen obegriplig i vår senaste psalmbok? Det tror jag faktiskt inte, det där måste vara en överdrift. Och måste man erkänna sin tro inför andra? Är det inte det egna hjärtat som bör tala här?
   Kyrkorummet är inte vilket rum som helst. Det är ett helgat rum. Låt det som sker inom förrättningarna avspegla precis detta.

Henri Högberg
Österlen