Själva beslutet var odramatiskt. En lång och invecklad propositionsordning, sedan rösträkning och votering. Bara den närmast andäktiga tystnaden bland åhörarna uppe på läktarna innan röstsiffrorna kom upp på tavlan avslöjade att beslutet var historiskt.
Men lugnet och frånvaron av dramatik i torsdags är illusorisk. Vägen fram till beslutet var desto längre, även om det gick fort på slutet. Och det som nu ligger framför kyrkan är om möjligt ännu svårare.

Att Svenska kyrkan rymmer motstridiga åsikter i frågan är uppen­bart. Varken ett ja eller ett nej hade förändrat den saken. Nu blev det ett förväntat ja. Och de som arbetat och längtat efter detta beslut måste få glädjas. Många känner stolthet över att deras kyrka vågat gå före.
På samma sätt måste sorgen bejakas hos de som ville annorlunda. Och förvisso finns en god portion ilska på sina håll också.
I den här frågan går åsikterna isär, det får Svenska kyrkan leva med ett bra tag framöver.
Den stora utmaningen för Svenska kyrkan, på alla nivåer, är att hantera den här spänningen. En oenighet som kanske blir tydligast i biskopskollegiet. Därmed inte sagt att den är djupast och oförsonligast där. Tvärt­om. Men synligast.

Sju av biskoparna tycker att beslutet drivits igenom för fort och för slarvigt.
I en särskild synpunkt hävdar de att beslutet inte är förankrat och inte har fått en ”betryggande begrundning i vår kyrkas tro, bekännelse och lära. Därför äventyras kyrkans enhet”, menar bland annat Hans-Erik Nordin, Esbjörn Hagberg och Sven Thidevall. Vassare kritik än så är svårt att tänka sig från en grupp biskopar.
Men Svenska kyrkan är inte en kyrka som håller på att falla samman eller glida isär. Det vi ser är djupt skilda övertygelser, men klyftan är inte värre än att åsikterna ryms under samma tak. Om bara viljan finns.  Men det förutsätter att man kan hantera dem, precis som i en familj med starka personligheter och viljor.
 
Alternativen är inte särskilt lockande. Det finns några klockrena recept som ger en garanterat bitter eftersmak. Ett fortsatt gerillakrig och ständigt krypskytte mot samkönade äktenskap hör dit. Liksom ett misstänkliggörande av alla som har en annan åsikt än just min.
Ibland syns en del mindre sympatiska tendenser i den riktningen. Men förhoppningsvis förblir det undantag.
Nu handlar det i stället om att kunna vila i beslutet. Svenska kyrkan har valt väg. Det innebär att par av samma kön kan ingå äktenskap i kyrkan från 1 november, liksom att en enskild präst kan stiga åt sidan och avstå från att viga. Det är två sidor av samma mynt.
Det måste också alla inblandade lita på. Annars blir det en självdestruktiv misstro. Som på sikt också kan bli självuppfyllande.

Ärkebiskop Anders Wejryd är tydlig i veckans tidning när han vill värna om väjningsrätten. Biskop Esbjörn Hagberg var å sin sida lika klar på presskonferensen i torsdags. De som varit kritiska under resans gång måste nu vara solidariska med beslutet.
– Nu har vi haft debattens tid, nu kommer dialogen. Så att vi håller samman som kyrka och så att de homosexuella som kommer till oss och vill ha en vigsel ska känna sig välkomna.

Biskop Sven Thidevall i Växjö, en annan av de kritiska rösterna, är inne på samma linje. Redan i söndags la han ut de första riktlinjerna på stiftets hemsida.
”Kyrkomötets beslut har fattats i en anda av god vilja och tillit till att vi inom Svenska kyrkan kan leva tillsammans, trots olika uppfattningar i dessa frågor.
…  det förutsätter att vi alla är solidariska med beslutet, särskilt förtroendevalda och präster.”

Den riktigt stora utmaningen väntar ute i församlingarna. Inte i första hand för att anstormningen av giftaslystna par blir svårhanterlig. Utan för att beslutet kan väcka praktiska frågor och funderingar. Men med klokhet och värme kan varje församling hantera detta.
De fjorton biskoparna kommer att spela en avgörande roll för hur väl Svenska kyrkan klarar att hålla samman efter beslutet. Ytterst handlar det om Svenska kyrkans trovärdighet. Det är när relationerna knakar i fogarna som de prövas på allvar.
Att Svenska kyrkan är kluven är inget att hymla om. Det vet alla som kan läsa vid det här laget. Men den stora nyheten i många medier efter torsdagens beslut var inte splittring och konflikt. Utan som en lokaltidning skrev på löpsedeln;
Nu är alla par välkomna i
kyrkan.
Så uppfattas beslutet av många utanför kyrkans kärna. Det är inget dåligt budskap.

Dag Tuvelius