Då jag prästvigdes för tio år sed­an hade ingen från vare sig domkapitel eller biskop pressat mig på frågan hur jag förhåller mig till välsignelseakter av samkönade par. Dock tycks vi nu vara i full fart på väg in i en splittringens tid med anledning av att det nu plötsligt inte är politiskt korrekt att ha en traditionell äktenskapssyn, det vill säga att endast en man och en kvinna kan ingå äktenskap med varandra. Vi som framhärdar i vår syn och inte böjer oss för hur trendernas vindar blåser beskylls av Brandby Cöster som bärare av ”egenrättfärdig teologi”. Inte ett ord om de exegetiska problem som man från kyrkoledningens sida valt att släta över eller hur skevt det är att utforma en ordning för handboken innan den inomkyrkliga beslutsapparaten tuggat färdigt. Nej, här gäller det att så fort som möjligt köra på för att sedan konstatera att det finns en grupp präster som inte vill inordna sig i systemet.

Vi – både manliga och kvinnliga präster i Svenska kyrkan – som inte övertygats om det riktiga i det som nu håller på att hända behandlas som vore vi skadedjur som ska rökas ut ur Svenska kyrkans väggar. Givetvis kommer detta projekt inte att lyckas! Det lär oss med all önskvärdhet kyrkohistorien. Och just i denna vilsna situation, som vi alla nu upplever, anser jag det som något gott när det visar sig att även våra biskopar öppet kan visa att de inbördes har olika uppfattningar.
   Men vi är många som tjänar Svenska kyrkan och som upplever hur arbetsglädjen hotas mer och mer. Här uppmanar jag mina systrar och bröder i ämbetet att ta kontakt med biskoparna och föra samtal kring detta ämne.

Hans C Johansson
sjukhuspräst, Falun