Replik från Antje Jackelén

För att säga det från början: jag bekänner gärna min tro med den apostoliska och den nicenska trosbekännelsens ord. Men som teolog och biskop är det min uppgift att ta människors frågor på allvar. Det innebär för mig att ta fram så mycket som möjligt ur den skatt av teologisk kunskap som finns tillgänglig i den kristna traditionen.

Just nu väcker frågor om Jesus mycket engagemang. Det är glädjande. Men glödande engagemang gör det också lätt att missförstå och felaktigt tillskriva varandra vissa uppfattningar.

Därför här några korta tankar om jungfrufödelsen. Att Jesus föddes av en jungfru nämns två gånger i Nya testamentet (Matteus 1:18-25; Lukas 1:34-35). Övriga skrifter i Nya Testamentet verkar inte känna till att Jesus föddes av en jungfru. Det finns till och med traditioner som tycks motsäga jungfrufödelsen. Johannesevangeliet talar till exempel flera gånger uttryckligen om Jesus som Josefs son (Johannes 1:45; 6:42).

Varför är det då ändå viktigt för oss att bekänna "född av jungfrun Maria" i den apostoliska trosbekännelsen?

Ett svar finns i jämförelsen med andra berättelser om födelsen av gudasöner i den förkristna antiken. Även där förekommer jungfrufödelse. Vi kallar det ibland "mytologiskt språk", vilket på intet sätt är detsamma som osant, lögnaktigt språk. Snarare är det ett språk som vi behöver ta till för att uttrycka det egentligen osägbara, det som spränger språkets gränser och verklighetens kategorier.

De antika berättelserna om jungfrufödelse hade till syfte att säga: här föds det någon som upphöjs till en sådan gudomlighet att det är helt irrelevant att han är människa. I Bibeln är poängen dock tvärtom: Gud som är den högste tar plats i en jordisk kvinnas livmoder. Gud kommer människan närmare än hon kan komma sig själv nära. På det sättet uttrycks den unika enheten av gud och människa i personen Jesus Kristus, det som teologerna senare skulle beskriva med orden "sann Gud och sann människa". Detta är såmycket mer än en fråga om biologi!

Det är alltså inte jungfrufödelsen som låter oss förstå att Jesus Kristus är den andra personen i Treenigheten. Den teologiska pedagogiken är den omvända: erfarenheten av Jesus Kristus som den Uppståndne ger mening åt tron på jungfrufödelsen.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
37 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Rationellt tänkande och trovärdighet önskas!!!
Det här var nog en av de mest intetsägande förklaringarna en teolog gett om Jesu gudom, märkligt att hon kunde bli biskop och ärkebiskop när hon verkar vara så förvirrad kring Jesu gudom. Det finns inget mellanting mellan att Jesus var Josefs son eller Guds son, antingen är man en vanlig människa eller så är man en gudason med övernaturliga krafter. Antingen var han Guds son och därmed en (halv)gud eller gudason och Bibelns budskap är därmed möjligtvis sant. Eller så var han en vanlig människa född utanför äktenskapet och därmed en bedragare som påstod sig vara Guds son för att få större inflytande på människor och få större tyngd bakom sitt budskap. Eller så var han en vanlig människa som var karismatisk och som lärde ut nya sätt att se på saker, och så har människor i efterhand hittat på att han var Guds son och född av en jungfru, medan han under sin livstid inte alls påstod detta och var omedveten om att det skulle skapas sagor om honom senare. Att flumma och slingra sig är negativt i längden Antje, det är bättre att säga vad man faktiskt tror. Min egen tro är att Jesus med 99% sannolikhet var en människa som folk överdrivit berättelserna kring, men jag har haft fel förut.
Mattias Kareliusson
Jag måste få gratulera Antje och Svenska kyrkan. Det är glädjande att vi får en ärkebiskop som är rakt och tydlig och som säkert vågar vara med i debatten, både i kyrkan och i annan media. Jag har tre tankar: 1. Varför lyfter media fram att det är så viktigt att hon är den första kvinna som blivit ärkebiskop? Visst är det viktigt, men jag tror att hon valdes för sin kompetens och för att hon är en god teolog. 2. Det är bra att Antje vågar problematisera det som för många verkar vara grundfundament i vår tro. För vad är en tro om den inte tåls att tolka, vrida och vända på? 3. Jag tycker att debatten har blivit för ensidig. Jag saknar andra sidor. Det kanske visar att frågor som tex jungfrufödsel inte är så viktigt för flertalet av de som är engagerar sig i vår kyrka? Det är i alla fall inte en så viktig fråga för mig. Allt gott i oktoberrusket!
Margareta P å Österlen
Tja, Mattias Kareliusson, varför inte - om vi ändå i Kristi kyrka ska som du uttrycker saken: "problematisera" vår tro - varför då inte också problematisera de övriga under som följde Jesu Kristi hela verksamhet, från jungfrufödelsen till uppståndelsen på tredje dagen... den som vi brukar tillsammans med Jesu Kristi löften från Fadern i evangelium hoppas på också för egen, varandras och andras del, vi som tror? Margareta Persson, MM å Österlen
Stefan Silversten
Jag undrar uppriktigt över Jackeléns sätt att tolka bibeln. De två bibelord som hon anför som "traditioner som tycks motsäga jungfrufödelsen", Johannes 1:45 samt 6:42, ger på inget sätt stöd för något sådant. I det första sammanhanget talar Filippos direkt efter att han mött Jesus om honom som "Josefs son". Det skulle varit betydligt märkligare om Filippos, förmodligen samma dag som han mötte Jesus, brustit ut i en full kristologisk bekännelse. Troligen använder han bara Jesus fulla judiska namn ("Jesus Josefsson" i svensk översättning). I det andra bibelordet är det "judarna" (Johannes beteckning på Jesus motståndare) som tycker att han tar för stora ord i sin mun - han är ju bara Josefs och Marias son. Att Jesus motståndare inte bekänner hans gudomlighet är väl inte så konstigt. Jag kan i varje fall inte få det till en biblisk "tradition som tycks motsäga jungfrufödelsen". Jag tycker en ärkebiskop och så pass lärd person som Antje Jackelén borde ha bättre koll på sin exegetik.
Varg i Veum
När jag läser vad Antje säger så verkar det som att hon menar att hela idén om Jesus och Gud är just ideér, myter som är skapade för att bygga upp moralen i detta livet, ingenting som hänt "på riktigt" en slags metafor. Ungefär som Platons idé om Atlantis. Därför ska man inte fästa sig vid orealistiska detaljer.
NTcryS:t
Vi lär väl få svar sen när väl Jesus kommer tillbaka till vår planet. Ett faderskapstest måste ju till då vi ju annars inte kan vara säkra på att den som kommer och påstår sig vara Jesus verkligen är det. Han har ju själv ställt till det så då han uttryckligen sade att vem som än kommer och påstår sig vara mig, Guds son, INTE kommer att vara det utan istället en bedragare. Varför behövde han påpeka det för oss om inte för att det kunde råda viss osäkerhet och den lär ju bestå även när han själv behagar anlända. Om det inte går att få ett DNA-prov från Gud så återstår då endast en sak att göra för att konstatera Jesus äkthet och det är att ånyo döda honom för att han ska få möjlighet att visa sin odödlighet genom att återupprepa sin uppståndelse. Då blir ju återuppståndelsen även vetenskapligt säkerställd då det ju krävs upprepning för att konstatera sannhet för en företeelse. Denna gång föreslår jag en mer säkerställd avrättning så inga tvivel råder på att han verkligen dör och återuppstår. Halshuggning lär nog vara tillräcklig i de flestas ögon och kanske vi sen också för säkerhets skull ska se till å bränna upp bålen och låta huvudet få ett syrabad. En fot sparas för DNA-test.
frank
Tron på Jungfrufödseln är en viktig del av kristendomen sen kyrkans begynnelse och är därför ett för kristen tro ett centralt signum.   Att den enbart skulle finnas bland bokstavstroende är alltså fel. Den finns t ex inom katolska kyrkan och katolicismen är ingen bokstavstro, eftersom den ju erkänner en fortgående uppenbarelsetradition, som inte upphör i och med att den sista bokstaven i Bibeln nedtecknats, utan har fortgått genom tiderna och pågår än idag. Jungfrufödseln är ett mysterium, en annan verklighet, väsensskild från den, som brukar kallas "vetenskaplig” och ”bevisbar”, nämligen den Gudomliga.   Att jungfrufödelsen är en kristen tyngdpunkt, är ju väldigt tydligt i de hetsiga diskussioner, som nu högljuddare än någonsin florerar i media. Motståndare till jungfrufödelsen anklagar dem som tror på det gudomliga miraklet, att Guds ande befruktade Maria, för att ifrågasätta kvinnans sexuella jämställdhet med mannens. De hävdar att tron på jungfrufödelsen innebär ett idealiserande av kvinnlig sexuell renhet, när den i stället är ett synligt tecken på att Gud ingriper för att frälsa oss i vår fysiska tillvaro.  
8

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Linköpings stift
Strängnäs stift
Linköpings stift
Göteborgs stift
Stockholms stift
Luleå stift