Tanken med Guds Bakficka är att den ”som inte tror på något” bestämt ska ha ett alternativ till tempel, moské och kyrka. Någonstans där man pratar om de stora frågorna i livet. Om förlåtelse, nåd, skuld och skam.
Det är glädjande att behovet att ventilera existentiella frågor är större än gudstjänststatistiken indikerar. Men de etablerade religiösa institutionerna uppfattas tydligen inte som något för sökare. Och detta är rejält nedslående.

Varför går man till Södra teatern i stället för till kyrkan? Antagligen för att man ser den religiösa tron som en checklista du måste bocka av för att platsa i gänget. Och för att man tror att en sekulär diskussion om livsfrågor är bättre än en predikan baserad på tro. Svenska kyrkan behöver bevisa motsatsen. Nämligen att man har något viktigt att förmedla samtidigt som man är öppen för samtal. Utmaningen är inte ny även om utmanarna är det.     /KT