Som läsare av Kyrkans Tidning förväntar jag mej ett neutralt redaktionellt förhållningssätt, där alla politiska partier behandlas likvärdigt. Denna förväntan kommer på skam i sommarens nummer 29/30, där sverigedemokraternas åsikter lyfts fram på ett okritiskt och mycket mer omfattande sätt än övriga riksdagspartiers.
Kyrkans Tidning är som bekant Sveriges största kyrkliga tidning med över 100 000 läsare. Inför valrörelsen 2018 granskar tidningen riksdagspartiernas syn i olika sakfrågor.
I nummer 29/30 sätter man två sådana frågor under lupp: ”Ska det vara tillåtet med böneutrop från moskéer i Sverige?” och ”Bör staten ge ekonomiska bidrag till trossamfund?”. Frågan om böneutrop lyfts särskilt fram i artikeln. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson beskriver inledningsvis denna religiösa ritual som en nationsfientlig och aktiv geopolitisk handling: ”Vad man proklamerar är ju i praktiken att det område över vilket böneutropet hörs är muslimskt territorium”.
Detta är ett felaktigt, kränkande och islamofobiskt påstående, som saknar stöd i islams urkunder och det har utförligt vederlagts av den svenske imamen Salahuddin Barakat på hemsidan FIQH, en sida som informerar om sunnimuslimsk islam för en svensk allmänhet.
Kyrkans Tidning varken ifrågasätter eller problematiserar dock denna faktoid, och motfrågan för istället raskt över fokus på yttrandefrihetens gränser.
Förvånad över denna okritiska hållning, genomför jag en snabb och enkel textanalys av artikeln. Sverigedemokraternas inställning presenteras högst upp i artikeln och är alltså enligt gängse tidningslogik det mest angelägna. Den som bara orkar läsa början av artikeln ska åtminstone få med sig vad sverigedemokraterna tycker. När det gäller socialdemokraterna beskriver Kyrkans Tidning först hur muslimska böneutrop framkallar negativa minnesbilder hos partiföreträdaren, civilminister Ardaran Shekarabi. Därefter får läsaren veta att principen om yttrandefrihet väger tyngre för det socialdemokratiska partiet än enskilda partikamraters känslor.
Sverigedemokraterna får totalt 35 procent av citeringsutrymmet i artikeln, och i diskussionen om böneutrop får de 43 procent av utrymmet. Övriga partier samsas om resterande 65 respektive 57 procent. Inom detta citeringsutrymme beskrivs dock varken centerpartiets eller vänsterpartiets åsikter.
Det som skrämmer mig mest är aningslösheten. Har sverigedemokraternas politiska käpphästar upprepats så många gånger att ingen längre hör vad de säger? Har islamofobiska faktoider upprepats så många gånger att de börjat uppfattas som etablerade sanningar? Har våra hjärtan avtrubbats så mycket att vi inte längre kan se människan i ”den andre”?
Det faktum att ett parti uttrycker sig "tydligt" borde inte vara skäl för extraordinärt spaltutrymme i Sveriges största kyrkliga tidning. Nazistledaren Adolf Hitler hade, såvitt jag vet, inga problem med att vara tydlig han heller. Problemet var vad han sa, inte hans förmåga att uttrycka det.
Som aktiv i Såhkie, Ubmeje/Umeå sameförening, och som delaktig i arbetet med ett samiskt kyrkoliv i Ubmeje/Umeå känns Kyrkans Tidnings inställning till sverigedemokraterna extra problematisk. Muslimer är inte den enda hotade grupp som sverigedemokrater vill exkludera från de rättigheter och den samhälleliga trygghet, som de flesta av oss medborgare i Sverige trivs med och känner oss stolta över att vi har. Vi är många, vi är olika och innerst inne vet vi alla att vi behöver varandra!
Jag accepterar principen att intervjua alla riksdagspartier inför valet. Men det utrymme och den positiva särbehandling Kyrkans Tidning ger sverigedemokraterna skrämmer mig. Jag hoppas innerligt att det här är en beklaglig engångsförseelse, inte en etablerad gräddfil. Om islamofobi får fritt spelrum i Sveriges största kyrkliga tidning, kan jag, som same, inte känna mig riktigt trygg.
Lena Nilsson, vice ordförande i Såhkie, Ubmeje/Umeå sameförening, delaktig i arbetet med ett lokalt samiskt kyrkoliv
Chefredaktören svarar:
I Kyrkans tidnings satsning inför valet, låter vi samtliga riksdagspartier komma till tals i frågor som vi tror intresserar våra läsare lite extra. Det är en omfattande publicering, som löper under flera månader.
Kritiken riktar sig mot en enskild text, där avsikten är att redovisa de tydligaste åsiktsskillnaderna i frågan om böneutrop. I vidhängande artiklar redovisas samtliga riksdagspartiers åsikter och fler initierade röster hörs.
Jag kan försäkra att det inte finns någon som helst anledning till oro av det slag som Lena Nilsson ger uttryck för och hoppas att hon, efter att tagit del av vår samlade valbevakning, kan konstatera detsamma.
Inger Wallin, chefredaktör
LÄGG TILL NY KOMMENTAR