Jag fogar mig till skaran av torftiga debattörer och kan som förtroendevald i en församling på cirka 550 medlemmar informera Ivarsson att det är min verklighet och här finns engagerade och kompetenta förtroendevalda, en omfattande och väl fungerande verksamhet där bland annat kan nämnas barn- och ungdomsverksamhet, körer, träffar för daglediga och ett gott samarbete med det lokala föreningslivet. Deltagandet i det senast kyrkovalet överskred 50 procent.

Varför vill Ivarsson aktivt avveckla en sådan församling? Ett argument som ofta lyfts fram är att det spar kostnader. I min verklighet har de förtroendevalda inga arvoden och här tar lekmän ansvar för en del av gudstjänsterna med stöd av lokala musiker som medverkar utan ersättning. Detsamma gäller självklart andra frivilligarbetare och till exempel körmedlemmar, vilka ofta får ersättning i stora församlingar. Arbetsgivarfrågor sköts på pastoratsnivå i ett pastorat med tre församlingar i ett gott och väl fungerande samarbete.

Har vi en vision om en levande folkkyrka med engagerade medlemmar och en meningsfull (ur kyrklig synvinkel) verksamhet då ska vi värna de församlingar som fungerar. Om en församling fungerar eller inte är sannolikt inte kopplat till antalet medlemmar. Jag tror också att vi har väsentligt skilda erfarenheter av vad som fungerar och inte fungerar. Det vore därför klädsamt med ett mått av ödmjukhet. Sluta lägga organisatoriska pussel, stöd det som fungerar vare sig det är en stor eller en liten församling. Värna församlingarna, det är en styrka inte en belastning för Svenska kyrkan att ha många församlingar.

Hans Augustinsson
förtroendevald
Lohärads församling
Uppsala stift