”Svenska kyrkan är en av de största aktörerna i svenskt kulturliv”, konstaterar regeringens kulturutredningen, Tid för kultur, som kom våren 2009. Riksdagen beslutade därefter före jul om en ny kulturpolitik. Den räknar med kyrkan som en samverkanspartner tillsammans med andra aktörer i civilsamhället, som särskilt betonas i den nya politiken.                                                                                                                                  

En ny kyrklig kulturpolicy behöver därför utformas på nationell, regional och lokal nivå, om kyrkan ska svara upp mot kulturpolitikens nya inriktning. Kyrkan ges här en möjlighet som hon aldrig fått tidigare. Vi behöver mobilisera på kulturfronten. Nu gäller det att ta tillvara denna nya situation!                                                                                                        

På nationell nivå kommer regeringen att inbjuda civilsamhällets ideella sektor – där kyrkan är en av de största –  till samtal med ambitionen att ingå regelrätta avtal. Modell är de tidigare avtalen regeringen gjort inom den sociala sektorn. Det är ett led i kulturpolitikens betoning av civilsamhället. Vilken beredskap har kyrkostyrelsen för detta och med vilken kulturpolicy?                                              

På regional nivå kommer regionerna att inbjuda till överläggningar. De ska bli forum för det som kallas portföljmodellen, som innebär att en del av de centralt fördelade kulturanslagen kommer att läggas ut på regionerna. Det uttrycker statens vilja att decentralisera besluten över visst kulturstöd, så att de kommer närmare medborgarna. Det är viktigt att kyrkan genom stift/samfälligheter visar att de är betydelsefulla kulturarenor, som vill vara med i regionernas ”kulturkonvent”.  Regionerna ska utarbeta treåriga kulturplaner och fördela kulturpengar. Vilken beredskap har stift och samfälligheter för detta och
vilken policy har de?                                                                                                                                             

I Skånes, Västra Götalands, Hallands, Gotlands och Norrbottens län kommer portföljmodellen att starta redan 2011 och börja beredas i vår. Lunds, Göteborgs, Skara, Karlstads, Visby och Luleå stift behöver förbereda sig som stift i de nya ”portföljmodell-länen”. 2015 ska politiken vara genomförd i alla län. Allt enligt ”Kultursamverkans-utredningen”, som offentliggjorde sitt betänkande 22 februari.                                                                                                                   

På lokal nivå efterlyser den nya kulturpolitiken mer av samverkan mellan kulturaktörerna i närsamhället. Här får församlingar och samfälligheter nya möjligheter att på den egna orten samarbeta med skolan, föreningslivet, musiklivet, etcetera, om man skapar sig en roll i den nya situationen. Varför inte ta upp kulturpolicyn i församlingsinstruktionen för den nya mandatperioden.                                                                                                                        

Vad vill kyrkan gemensamt driva i den allmänna kulturpolicyn? Hur ska kyrkan förhålla sig till andra aktörer inom den kulturella och ideella sektorn?  Vilka samverkansfora behöver kyrkan bilda externt och internt?  Hur kan församlingarna utveckla samverkansformer med det lokala kulturlivet? Hur kan Sensus vara kyrkans fortsatta goda kulturpartner i det nya läget?  Kan inte kyrkostyrelsen, stiften, de stora samfälligheterna och prostarna börja med att inbjuda till interna rådslag?                                                                                                   

Men gör sig inte kyrkan urarva om hon ser sig som en kulturinstitution? Budskap skapar kultur.  Tron skapar kultur.  Kultur­arbetare och kulturaktiva fascineras alltjämt av kyrkans tradition och budskap.  De och kulturen hjälper andra att beröras. Kan vi undvara den inspirationen?  

Johan Unger
fd kultursekreterare och domprost em