Tar kyrkan vetenskapen på allvar?

Religion och vetenskap är två perspektiv på livet. Inget av dem kan nonchalera det andra. Båda behöver få konfronteras med varandra på ett konstruktivt sätt. Ofta har de dock ställts mot varandra som motsatser och oförenliga.

Från kyrkans sida är det dags att gå vetenskapen till mötes genom att först bli bättre rustad och kunnig i de vetenskapliga insikterna. Måhända kan kyrkan härigenom också vinna lite respekt hos naturvetare. En del av naturvetenskapen – tillvarons storhet, skönhet och komplexitet – är lättare att ta till sig. Annat är djupt utmanande och gäller livet och människan.

Man kan tala om fysikens ofattbara storhet och förunderlighet samt biologins bistra verklighet. Såväl astronomi som biologi har att göra med vad teologin kallar skapelsen, den verklighet vi alla lever i. Vad seriös forskning har avslöjat i stort och smått, och i en oanad omfattning under de senaste 50 åren, har vi att förhålla oss till.

Vetenskapen känner i dag till cirka 350 000 arter av skalbaggar och ständigt upptäcks nya arter. I en arts mångfald är varje individ unik. Vad mörk materia är vet ingen. Vanlig materia – den vi kan se – utgör bara 4 procent men denna omfattar ändå cirka hundra miljarder galaxer.

Lyfter vi problematiken till den mänskliga nivån blir frågorna mer angelägna och utmanande. Det gäller oss själva och vår identitet. Är vi också en art bland andra i livets evolution? När blev vi människor och vilka kännetecken utmärker och särskiljer oss? Biologer har sina bestämda svar på dessa frågor.

Vad har kyrkan att tillföra och hur ser ett sådant perspektiv ut när det ställs mot den biologiska utmaningen?

Tar kyrkan de vetenskapliga rönen – vilka allt fler blir insatta i – på allvar, eller nöjer man sig med att stanna i det egna reviret där Gud alltid är större?

Jonas Falck

präst och gymnasielärare