Pannloben utvecklas förhållandevis sent, omkring 24 års ålder. Detta bidrar till att unga har lägre impulskontroll och lägre empati än äldre, generellt sett. Därför är det ett viktigt steg i mognaden att äldre tränar de ungas impulskontroll och empati. Den unge har endast en svag röst inom sig och behöver få stöd av en stark röst utifrån: "Detta bör du göra, men detta får du inte göra." Det gäller även förhållandet till sex och alkohol. Om den unge inte får stöd av sådana starka budskap utifrån, är han utlämnad åt sin egen svaga impulskontroll och empati. Allt detta är fakta av stor betydelse för kyrkans barn- och ungdomsverksamhet, liksom för konfirmandundervisningen.

I Läkartidningen 6/2010 finns en artikel av universitetslektor Åke Pålshammar, Uppsala, som belyser dessa förhållanden. Det övergripande ämnet är sexuellt överförda infektioner. Åke Pålshammar pekar där på en ytterliggare faktor: konsekvensmedvetandet. I och med att den unges hjärna inte är fullt utvecklad, har den unge också ett lägre konsekvensmedvetande än den äldre. Man förstår inte som den äldre, att det man gör har följder. Den unge har inte full insikt i att ett tonårssamlag kan medföra livslång impotens/sterilitet.

Inte heller inser den unge fullt ut vilka följder en abort har, mentalt och fysiskt. Samtidigt är den unga människan fysiskt och känslomässigt kraftfull. Även intellektuellt, tillexempel när det gäller matematik, kan den unge vara välutvecklad. Konsekvensmedvetandet är emellertid svagare. Det innebär att den unge är i behov av styrning och påverkan utifrån.  Det ligger i sakens natur att denna yttre påverkan - extern impulskontroll - bör utövas av äldre personer med fullt utvecklat konsekvensmedvetande. Om påverkan däremot utövas av jämnåriga, multipliceras endast effekten av det låga konsekvensmedvetandet. De bästa tänkbara förutsättningarna för att en ung människa skall kunna fatta kloka beslut när det gäller till exempel alkohol och sex, är en stressfri, kamratfri miljö med lågt känslotryck. Då kan även en tonåring resonera begåvat, rationellt och logiskt.

Åke Pålshammar skriver: "Ett upphottat limbiskt och hjärnstamsbaserat energipaket ska tyglas och styras av en omogen frontalbark." Han liknar det vid en bil med en stark, högpotent motor som under lång tid skall samverka med riskabelt svaga bromsar och styrsystem.
    Det finns stor samstämmighet i den moderna hjärnforskningen om tonåringar. Nästa steg är att omsätta insikterna i pedagogik och ansvarigt föräldraskap. Alternativet är svek från de vuxnas sida och farligt omogna nya generationer.

Christian Braw