Svenska teologiska institutet

Var rädd om Svartviks kompetens och relationer

Varför inser inte Svenska kyrkans "koncernledning" att man inte har råd att förlora Svartviks kompetens och därmed riskera att relationerna med Israel och det judiska folket ytterligare försämras? frågar debattör Johan Bonander.

Som präst och kyrkoherde brukar jag ha ansvar för två konfirmandgrupper varje år. Det är stimulerande men också en smula utmanande då förkunskaperna att ta till sig undervisning om och av Jesus så ofta är fyllda med hål och okunskap. Det konfirmanderna har lärt sig om judendomen i skolan är i regel fragmentariskt och kopplingen till kristendomen lyser ofta med sin frånvaro. 

Förra året var vi 20 präster från Karlstads stift som reste till Jerusalem och Svenska teologiska institutet, STI, för att fördjupa oss i just relationen mellan judendomen och kristendomen. 

Till våren 2019 är en liknande resa inplanerad.  

Som konfirmandpräst välkomnar jag den här satsningen och jag välkomnar att vi prioriterar bibelberättelserna: inte minst de i första och andra Mosebok för dess avgörande betydelse för att förstå Jesus och kristendomen. 

I denna utbildningssatsning har STI i Jerusalem och alldeles särskilt prästen och professorn Jesper Svartvik varit av avgörande betydelse. 

Det gör mig nu så ont att ta del av Jesper Svartviks lågmälda och nyanserade debattinlägg på Kyrkans Tidnings debattsida. Vad är det han antyder och varför är man inte mer rädd om den kompetens och de relationer som byggts upp? 

I mötet med ungdomarna på den värmländska landsbygden börjar vi läsåret med att vi fördjupar oss i Gamla testamentet för att sen vid advent gå över i Nya testamentet. Gud verkar genom det judiska folket och genom Jesus Kristus. Ungdomarna är idag – som de de varit i så många generationer före dem – fångade av berättelsen om Abraham, Isak, Jakob, Josef och Moses.  

I denna min roll är jag beroende av lärare och teologer som inser betydelsen av en undervisning där vi beaktar Gamla testamentet och indirekt beroende av sådana som Jesper Svartvik som varsamt bygger en levande dialog med den judiska trons förespråkare. 

I ljuset av denna min erfarenhet har vi, menar jag, helt enkelt inte råd med att förlora en sådan kompetens som Jesper Svartvik utgör med sitt unika nätverk och sina viktiga perspektiv - på plats på STI i Jerusalem. 

Det jag nu inte begriper är varför man från kyrkans ”koncernledning” inte inser detta? Och varför ”man” – vem nu ”man” är i det konglomerat av politik och särintressen som tycks råda i denna fråga - tydligen anser sig ha råd med att våra, ja Sveriges och Svenska kyrkans relationer med Israel och det judiska folket, ytterligare riskerar att försämras. 

Är det inte illa nog som det är? 

Ja borde inte istället fokus vara det motsatta – att verka i den dialog och den ömsesidiga respekt Jesper Svartvik har kommit att förkroppsliga med sin professur och sin tjänst? 

Fakta: Debatt

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Mer inom samma ämne
Svenska teologiska institutet
Svenska teologiska institutet
Svenska teologiska institutet
Svenska teologiska institutet
Svenska teologiska institutet
Svenska teologiska institutet
Svenska teologiska institutet