När jag läser olika mot Svenska kyrkans bekännelse och teologi kritiska inlägg, kan jag inte låta bli att ställa frågan: Varför står man kvar i en kyrka, vars teologi om försoningen, den heliga Skrift, sakramenten med mera man inte delar?
Missionsprovinsen, Lutherska bekännelsekyrkan och andra mer eller mindre fria gemenskapsformer står betydligt närmare Svenska kyrkans grundläggande lära och teologi än många liberala och ifrågasättande grupperingar inom kyrkan.
Varför konverterar man inte till ett samfund, som bättre motsvarar ens syn i olika teologiska frågor? Eller alternativt: varför bildar man inte till exempel en liberal luthersk kyrka? Det finns ju en liberal katolsk kyrka i Sverige.
Man visar inget genuint intresse att betrakta Svenska kyrkan som en del av den världsvida lutherska gemenskapen och av den ”heliga, allmänneliga och apostoliska kyrka” som man formellt bekänner i varje huvudgudstjänst. Hur långt tänker man gå i sin strävan att åstadkomma egna teologier om försoning, dop med mera?
LÄGG TILL NY KOMMENTAR