När jag läser diskussionen om söndagarnas gudstjänster klockan 11 kan jag inte låta bli att fundera över om vi kommit till vägs ände – är det dags att resignera, ta av sig kragen och fundera över en annan framtid? Ska det verkligen vara så svårt, eller är det så att Svenska kyrkan har resignerat?
I Sundsvalls Gustav Adolfs kyrka har den gudstjänstbesökande församlingen ökat från 72 till 117 besökare under tio år (1999–2009). Det rör sig om högmässa klockan 11 på söndagen. Vissa söndagar erbjuder vi även familjegudstjänst och temagudstjänst. Den gudstjänst som får minst besökare är temagudstjänsten som brukar vara klockan 18.
Våra församlingsbor föredrar högmässan klockan 11. Varför? Både Ahlberg och Wigorts Yngvesson skriver i Kyrkans Tidning nummer 23/10 att dålig liturgi, dåliga predikningar och frånvaron av intellektuell spänst leder till att människor väljer bort att gå till kyrkan. Detta beror knappast på dag och tid. Det pekar snarare på en inomkyrklig kris, där vi väljer att ge upp i stället för att satsa framåt.
Vi har under lång tid arbetat med en rikt liturgiskt utvecklad högmässa. Konfirmanderna är en naturlig del i den då dessa varje söndag utgör evangelieprocessionen. Vi erbjuder sällan riktade gudstjänster till våra konfirmander. Konfirmanderna deltar i minst tio högmässor under året och under konfirmationstiden jobbar vi med att förtydliga det som sker i högmässan så att de ska känna sig som en naturlig del av den gudstjänstfirande församlingen.
Vi har under det senaste året integrerat söndagsskolans barn i högmässan. De följer med processionen in och samlas vid kor-trappan där de tänder ljus och sedan presenterar vad de gjort vid det förra tillfället de träffats. Vi har varje söndag kör eller annat musikaliskt utbud.
Vi vill att varje högmässa ska vara en fest. Vi vill fira högmässa! Predikan och nattvarden står i centrum, vilket innebär att vi vill erbjuda Guds ord och inte ”fromma floskler”. För några år sedan började en kvinna kring 30 år att besöka vår högmässa. När jag efter ett tag hörde mig för om hur hon trivdes i vår kyrka sa hon att hon hittat hem. Det var framförallt predikningarna som tilltalade henne – hon fick höra ordet och inget annat.
Vi jobbar hårt med att hålla kontinuiteten så att våra församlingsbor känner igen sig varje söndag, trygghet ger närvaro. Vi är engagerade och tror på det vi gör. Detta rör sig absolut inte om något maktperspektiv i Gustav Vasas och Axel Oxenstiernas anda. Det handlar om att sätta Kristus i fokus och låta detta styra oss.
I allt gudstjänstarbete tror jag att kontinuitet, igenkännande och engagemang är det viktiga. Det är på detta sätt vi har arbetat och det är därför vi har lyft närvaron i vår högmässa. Om vi väljer att inte tro på det vi gör, att arbeta utan kontinuitet, igenkännande och engagemang, så har vi stakat ut vägen – vi kommer att misslyckas.
Stefan Andersson
vik. kyrkoherde Sundsvalls Gustav Adolfs och Skönsmons församlingar
Våra församlingsbor föredrar högmässan klockan 11. Varför? Både Ahlberg och Wigorts Yngvesson skriver i Kyrkans Tidning nummer 23/10 att dålig liturgi, dåliga predikningar och frånvaron av intellektuell spänst leder till att människor väljer bort att gå till kyrkan. Detta beror knappast på dag och tid. Det pekar snarare på en inomkyrklig kris, där vi väljer att ge upp i stället för att satsa framåt.
Vi har under lång tid arbetat med en rikt liturgiskt utvecklad högmässa. Konfirmanderna är en naturlig del i den då dessa varje söndag utgör evangelieprocessionen. Vi erbjuder sällan riktade gudstjänster till våra konfirmander. Konfirmanderna deltar i minst tio högmässor under året och under konfirmationstiden jobbar vi med att förtydliga det som sker i högmässan så att de ska känna sig som en naturlig del av den gudstjänstfirande församlingen.
Vi har under det senaste året integrerat söndagsskolans barn i högmässan. De följer med processionen in och samlas vid kor-trappan där de tänder ljus och sedan presenterar vad de gjort vid det förra tillfället de träffats. Vi har varje söndag kör eller annat musikaliskt utbud.
Vi vill att varje högmässa ska vara en fest. Vi vill fira högmässa! Predikan och nattvarden står i centrum, vilket innebär att vi vill erbjuda Guds ord och inte ”fromma floskler”. För några år sedan började en kvinna kring 30 år att besöka vår högmässa. När jag efter ett tag hörde mig för om hur hon trivdes i vår kyrka sa hon att hon hittat hem. Det var framförallt predikningarna som tilltalade henne – hon fick höra ordet och inget annat.
Vi jobbar hårt med att hålla kontinuiteten så att våra församlingsbor känner igen sig varje söndag, trygghet ger närvaro. Vi är engagerade och tror på det vi gör. Detta rör sig absolut inte om något maktperspektiv i Gustav Vasas och Axel Oxenstiernas anda. Det handlar om att sätta Kristus i fokus och låta detta styra oss.
I allt gudstjänstarbete tror jag att kontinuitet, igenkännande och engagemang är det viktiga. Det är på detta sätt vi har arbetat och det är därför vi har lyft närvaron i vår högmässa. Om vi väljer att inte tro på det vi gör, att arbeta utan kontinuitet, igenkännande och engagemang, så har vi stakat ut vägen – vi kommer att misslyckas.
Stefan Andersson
vik. kyrkoherde Sundsvalls Gustav Adolfs och Skönsmons församlingar
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR