Hur skulle det till exempel se ut om kommunfullmäktige i Emmaboda sa att "Vi i Emmaboda tycker det är bättre med västertrafik än högertrafik. Därför har vi återgått till det gamla körsättet!" Den underställda myndigheten måste foga sig i vad som bestämts på högre ort vare sig det gäller trafikregler som äktenskapsförordningar eller något annat.

Äktenskapsförordningar, ja. Staten har delegerat till Svenska kyrkan rätten att verkställa juridiskt bindande äktenskap mellan man och kvinna, man och man eller kvinna och kvinna. De grundläggande reglerna för vad ett äktenskap är och hur det skall ingås, det bestämmer staten. Den har alltid tolkningsföreträde framför sina myndigheter. När nu kyrkan valt att vara en statlig myndighet måste den också rätta sig efter de villkor som gäller. Och kyrkan har bugat, tackat och tagit emot.

Problemet är bara, att statens och kyrkans syn på vad ett äktenskap är, är långt ifrån samstämmiga. Krocken mellan dem blir nästan lika stor som om man tillämpar både höger och vänstertrafik på samma gata. Kyrkan ha fått slå knut på sig själv och göra omtolkningar av bibelord och traditioner i Orwellsk anda för att kunna passa som myndighet.

En gång, det verkar nu mycket avlägset, hade vi ett enhetssamhälle, där stat och kyrka talade med samma röst. Samhällsmedborgarna var skyldiga att i lika mån lyda statens och kyrkans bud. Återförde man en sådan ordning skulle man förgripa sig både på staten och kyrkan. Genom de nya äktenskapslagar som stiftats är det just det man har gjort.
Kyrkan tjänar ingenting på att vara en myndighet. Hon låter sig bara förnedras och splittras. "Privilegiet" att få vara myndighet är säkerligen dessutom kortlivat. Om några år är den rätten fråntagen henne.

Det finns bara ett rimligt sätt att handla. Det är att frånsäga sig vigselrätten. Om inte samfundet Svenska kyrkan vill, få väl de enskilda prästerna göra det. Skriv ett vänligt brev till Domkapitlet, tacka för den tid som varit och lämna tillbaka vigselrätten. "Det går inte", kommer någon att säga. Det kan hända att Domkapitlet inte har några regler som möjliggör att en enskild präst kan slippa. Men å andra sidan, Domkapitlet kan inte heller tvinga. Så en tillbakalämnad vigselrätt blir ändå i praktiken en tillbakalämnad vigselrätt.

Att vigselrätten upphör betyder inte att kyrkbröllopen försvinner. Låt borgmästaren sköta juridiken så kan kyrkan ta hand om välsignelsen. Så går det till i andra civiliserade länder.

Jag som skriver detta är en gammal prästman, snart färdig att gå i pension. Det är lätt för mig att lämna tillbaka min vigselrätt, det får ju inga större konsekvenser för mig i min tjänst. Men hur ska det gå för de unga präster som gör det? Kommer de att kunna söka andra tjänster? Blir de ett B-lag som ingen vill ha? Ja, kanhända, så länge kyrkans vigselrätt finns kvar. Å andra sidan kommer det bli det ändå för den som är tveksam till den nya äktenskapslagstiftningen. I anställningsintervjuer kommer frågan: "Hur är det, är du positiv till den nya lagen om samkönade äktenskap?" Stackas den som svarar fel.
Vigselrätt, nej tack!

Johan Thelin
kyrkoherde i Nybro