I början av november anordnade tankesmedjan Sektor 3, tillsammans med Ersta Sköndal högskola, en konferens i Stockholm för att diskutera vilken roll som icke-vinstdrivande företag ska ha i den lokala välfärden?

För Svenska kyrkan, och många andra, har detta blivit en allt mer betydelsefull frågeställning, i en tid då en färsk undersökning visar att 9 av 10 svenska socialchefer menar att de kommer att vara beroende av ideella krafter och frivilligorganisationer, för att klara sitt grundläggande uppdrag framöver.
Vad menar vi då när vi talar om civilsamhället? Civilsamhället är den del av samhället där människor finns till hjälp för varandra utan inblandning av staten.

Här finner vi bland andra välgörenhetsorganisationer, kyrkor och samfund, hembygdsföreningar, idrottsföreningar med flera. Vad civilsamhället står för, får olika betydelse beroende på om man tar utgångspunkt i staten, marknaden eller i det civila samhället. De olika organisationerna har också olika relation till staten och marknaden, beroende på hur verksamheten finansieras. I dagens samhälle är det få idéburna organisationer som står helt oberoende av bidrag från stat, kommun eller näringsliv. Det kan vara relevant att ställa sig frågan vilka konsekvenser bidragsberoendet får för de idéburna organisationerna. Är det en risk eller möjlighet?
I Sverige har den ideella, eller om man så vill icke-statliga sektorn, historiskt sett haft en svag ställning i välfärden, vilket beror på att vi kunnat förlita oss på staten. I Sverige har det varit staten och politikernas huvuduppgift att ”trygga rätten till arbete, bostad och utbildning”.

Men vad händer när välfärdsstaten inte längre kan infria dessa löften, och när välfärdssamhället brister och inte längre är till för alla?
I allt fler sammanhang efterfrågas att civilsamhällets organisationer ska ta ett större socialt ansvar, men vilken roll förväntas man att ta på sig? Är det tänkt att man ska man vara innovatör, starta nya verksamheter som inte tidigare funnits, ska man vara utförare, eller kanske rent av visionär?

Här har vi en viktig fråga, inte minst för Svenska kyrkan. Vilken roll förväntar sig våra medlemmar att Svenska kyrkan ska ta i välfärdssamhället? En undersökning som presenterades av Kyrkans tidning under förra året, visar att Svenska kyrkans medlemmar i allt större utsträckning förväntar sig att kyrkan ska ta ett tydligare ansvar i den sociala ekonomin. På olika platser i landet har allt fler församlingar och pastorat valt att starta bland annat vårdbolag och äldreboenden. Kyrkan har också tagit ett allt större socialt ansvar för dem som står längst bort från arbetsmarknaden, och på flera håll startat sociala projekt, för att ge människor en möjlighet att finnas med i ett meningsfullt sammanhang. Svenska kyrkan i Arvika har påbörjat ett projekt under namnet Miriam – tjej och kvinnocenter i Arvika, där man arbetar med att stödja och stärka unga tjejer/kvinnor i åldrarna 13–26 år.

Ett problem som kan uppstå för Svenska kyrkan, liksom andra organisationer i civilsamhället är: Hur finansierar man sina projekt när projekttiden är slut? Kommer vi att tvingas starta ekonomiska bolag eller föreningar och ge oss i kast med lagen om offentlig upphandling (LOU) om vi vill etablera oss som aktörer i välfärden?
Vi måste också ställa oss frågor som; vill vi över huvud taget vara en stor aktör på marknaden, eller ligger kvaliteten i det faktum att vi bedriver små projekt som ligger nära vår kärnverksamhet? Ett annat problem, ligger också i att projektbidrag ofta är villkorade och förändrar prioriteringar från år till år, vilket gör det svårt att finansiera projekt över en längre period.

För kyrkan uppstår även frågan: vems välfärd är det vi ska bedriva? Ska kyrkans sociala insatser vara till för alla, eller endast våra medlemmar? Kan vi starta projekt och verksamheter som står en bit ifrån det som kyrkan vanligtvis förknippas med, utan att förlora vår identitet som kyrka?
Svaret är att den kristna profilen självklart är viktig för Svenska kyrkan, men det är därmed inte sagt att evangeliseringen måste ha en stor roll i allt man gör. Den kristna värdegrunden är det som är viktigast och de sociala insatser som kyrkan bedriver ska därför vända sig till alla. Detta arbete, diakonin, är en av kyrkans fyra uppgifter i det grundläggande uppdraget.

Elizabeth Andersson
Mia Nilsson
Svenska kyrkan i Arvika