Nu ropar jag, som är katolik att det får vara nog  med trakasseri och häxjakt på Katolska kyrkan. Katolska kyrkan står för Guds lag. ”Omvänd er och tro på evangeliet!”
Massmedia letar efter sensationer, plockar ord från sitt sammanhang, blossar ut och skapar missförstånd. Varför inte ta rätt på alla fakta?

Läser man Annika Borgs krönika får man en hel snedvriden bild av Katolska kyrkan. Först skriver hon om mängden övergrepp och om mängden präster som begår dem. Det ligger en del sanning i det. Beklagligt för Katolska kyrkan att sådant förekommer.

Den andra sidan av sanningen är att Katolska kyrkan är en världskyrka med över en miljard katoliker och flera hundra tusen präster. Vi är som en stor familj med olika åsikter, olika personligheter och som i många familjer förekommer det även i  Katolska kyrkan ”svarta får”. Präster är också människor och lång ifrån alla blir helgon. Alla har sina frestelser och det är ingenting som förekommer endast i Katolska kyrkan.

Konstigt nog pratas det nästan mest om katolska präster som förövare av övergrepp på barn och ungdomar. Det verkar inte finnas någon undersökning om förövare inom andra kyrkor eller yrkesgrupper trots att det förekommer även där. Annika kan titta i sin egen kyrka på alla präster som blivit avkragade, vad har dom gjort för orätt för att blivit skilda från sitt ämbete.

För ett tag sedan har jag dock läst en liten artikel, knappt uppmärksammat, att 25 procent av all sexuella övergrepp i Sverige idag sker inom den egna familjen och att det är inte bara män som är förövaren utan också kvinnor och barn som förgriper sig på barn.
Katolska kyrkan tar kraftigt avstånd från allt sexuellt våld, pedofili, promiskuitet och pornografi och står fast vid att sexualiteten hör hemma inom äktenskapet och att äktenskapet är mellan en man och en kvinna. Alla katoliker kan inte leva upp till det, men har ändå regler som kan hjälpa dem att leva på rätt sätt.

Efter 1960 – talets ”sexuella revolution” i  I –länder där folk (bland de många katoliker) ville befria sig från moraliska regler och först och främst tillfredsställa sina egna behov, blev många människor olyckliga.
Miljoner barn föds utanför äktenskapet av föräldrar som inte bestämt sig för ett varaktigt förhållande. Antalet aborter och sexuellt överförda sjukdomar ökar och detta trots sexuell undervisning i skolorna och tillgång till kondomer.

Idealisering av sex som sker i massmedia, där ordet älska har blivit liktydigt med att ha samlag håller på att förvränga synen på vad kärlek är. Ungdomar som vill leva i överensstämmelse med en kristen moral och vara avhållsamma utsätts ofta för ett hårt grupptryck och möter förakt av omgivningen.

Påven har rätt när han säger att människor måste lära sig att ta ansvar för sin sexualitet och att det löser man inte med kondomer. Hiv och andra könssjukdomar sprids i första hand genom tillfälliga förbindelser och otrohet i äktenskapet.

 När det gäller abortfrågan så betraktar inte Katolska kyrkan fostret som en del av kvinnans kropp. Ett foster är en människa från första befruktningsögonblicket. Den har en egen genuppsättning. Fostret är en hjälplös, liten människa som har inte gjort något ont och kan inte försvara sig eller göra sin röst hörd, tack och lov försvaras hon av Katolska kyrkan.

Som motsats till ovan nämnda krönikörs åsikter har Katolska kyrkan stor respekt för människoliv och är dess beskyddare.
I fallet med den brasilianska flickan så förtiger medierna som vanligt en del fakta, dessutom  någon exkommunicering trädde aldrig i kraft.

Till sist vill jag vädja: låt oss katoliker leva enligt de regler vi har. Respektera och smutskasta oss inte. Vår påve är som Johannes Döparen eller Paulus. Han vågar stå för kyrkans lära.

 Maria Otworowska Karlsson