Låt Almedalsandan inspirera kyrkan

Församlingarna behöver mer Almedalsanda. Våga släppa fram fotfolket och släppa kravet på ständig enighet.

Almedalsveckan är i full gång. Partiföreträdare och medarbetare argumenterar kring det framtida Sverige. Hur ska vi leva? Hur ska vi profilera oss? Från podier formuleras visioner och i välfyllda seminarierum debatteras partipolitik och samhällsfrågor. Belackarnas gnäll känns igen: frotterande högdjur som ryggdunkar och minglar med bubblande rosévin.

Svenska kyrkan är på plats i Almedalen. Både företrädare och fotfolk deltar i samhällsdebatten, vid lunchseminarier och Nikodemussamtal. En sådan rosigt livfull, engagerad och samhällstillvänd kyrka är nödvändig, en kyrka som tar strid för människovärde och evangelium i skärningspunkten mellan religion, vetenskap och politik. Alternativen förskräcker. Som när kyrkan ängsligt drar sig undan, pillar naveln och alltför gärna pratar strukturer. Likstelhetens kyrka.
På söndag åker Almedalsfolket hem. Kyrkans folk återvänder till sommarslumrande församlingsliv. Nu är tid för välbehövlig vila och paus från vardagen. Ett års trofast kämpande är över. Tänk vad mycket gott som gjorts. Men när höstterminen drar igång önskar man sig en almedalsanda i det lokala församlingslivet. Debatten måste föras: Hur ska vi leva? Hur ska vi profilera oss? På sina håll lyser det livfulla vardagssamtalet med sin frånvaro. Måste det vara så i en folkkyrka: trögt, konserverat och lite långsamt? Måste Svenska kyrkan utmärkas av sömnig trofasthet?

På kultursidan redovisas i dag en undersökning genomförd av David Thurfjell, lektor i religions-vetenskap vid Södertörns folkhögskola. Han har upptäckt att människor i Svenska kyrkan tycker att det är pinsamt att tala om sig själva som kristna. Just det som borde vara ett honnörsord.

Låt oss drömma en stund. Tänk församlingar som vågade satsa på att föra den ideologiska debatten. Vässa argumenten, träna den teologiska kompassen, inspirera svenskkyrkliga att kalla sig kristna och bli trons försvarare, utan att retirera till drömmar om enhetssamhälle och tolkningsföreträde. Tänk om idédebatten kunde föras profilerat och fränt. Inte alltför artigt, med kristlig hänsyn tagen till att någon kanske eventuellt skulle kunna ta lite illa upp.
I stället kreativ oenighet, Almedalsanda på lokalplanet. Snällheten utsorterad.

Tänk församlingar som började räkna med människor. Med folket, gudstjänstfirarna. Inte bara med anställda, präster och andra, som förväntas dra hela lasset. I stället: en bred demokratisk fotfolksrörelse vars anda successivt graveras in i kyrkans vardagssjäl. Tänk församlingar som uppfinningsrikt letar former för involvering: församlingsmöten, idéträffar, storsamlingar, tankesmedjor, kyrkkaffediskussioner, terminsdebatter – kalla det vad ni vill. Om det ska bli möjligt måste ledare på lokalplanet våga släppa fram människor. Och fotfolket måste kräva utrymme.  

Ofta är hindret rädsla för oenighet. Men det är inte farligt att tycka olika. Det vet Almedalspolitiker och andra. Tänk om Svenska kyrkan kunde våga mer oenighet på lokalplanet. Där det lever, där sjunger människor ut och låter andra veta vad man tycker. Guds barn kan tycka olika och föra debatt utan att kyrkan går under. Vi har en särskild tillgång: enhet beror inte av samma åsikt, ståndpunkt, partifärg, inte av samma politiska agenda. Inte av att tro formuleras likadant. Törsten förenar däremot: efter liv, mening och sanning. Och löftet om gudsnärvaro. Törst och löfte: två konstanter som inte ens det vassaste meningsutbytet rår på.

Visst förs debatten, men oftast ovanför lokalplanet. De betydelsefulla samtalen på Katarinastiftelsen, seminariediskussioner på Världens fest, otaliga diskussioner på kurser och utbildningar över landet. Allt är gott, men slaget om framtiden står på lokalplanet. Där kan inte en handfull människor sätta agendan. Inte kyrkoherden, bara. Inte kyrkorådet, bara. Inte de talföra, bara. Makten behöver släppas till många. Lyhördheten organiseras.
En framtidskommission, önskad på ledarplats i denna tidning, skulle kunna hjälpa. Ju tidigare desto bättre, innan det är tid för haverikommission. Än viktigare är dock att den lokala debattandan väcks till liv. Om det goda samhället i vardagspolitiken. Om den goda kyrkan i församlingsvardagen. Så lever Svenska kyrkan.

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.