Program. Kyrkans undervisning är ödesfrågan som nu lyfts på flera sätt. I Johannes berättelse om brödundret kan ett program för kyrkans lärande och undervisning anas. Det är en av tre punkter att ha med sig i planeringen av arbetet.
Många ser redan fram emot nästa års tematiska kyrkomöte. Det är spännande att nya arbetsformer testas och angeläget att uppmärksamma frågan om kyrkans undervisning. På flera plan är den en ödesfråga. (Se till exempel professor Peder Thaléns debattartikel i det här numret av KT). Att kyrkomötet, och även programmet för lärande och undervisning, lyfter en pastoral fråga som undervisning till nationell nivå ger möjligheter till analyser, strategier och resursfördelning.
Här följer tre punkter att ha med sig i planeringen av arbetet:
Det är, för det första, värt att notera att en övergripande pastoral strategi ges i Bibeln. I Johannes berättelse om brödundret, där en pojke ställer fem kornbröd och två fiskar till Jesus förfogande (Johannesevangeliet. 6:5–13), kan ett program för kyrkans lärande och undervisning anas. Pojkens gåvor utgjorde ett rätt blygsamt bidrag i en krisartad och prövande situation. Frestelserna måste ha varit många: att raljera över pojkens naivitet eller att ge upp inför problemets omfattning och behålla gåvorna för sig själv. Ändå valde man en annan väg: att se pojken, bekräfta honom och hans vilja att bidra och ta honom och hans gåvor i anspråk. Då kunde undret ske.
På liknande sätt är dagens situation för kyrkans lärande prövande och frestelserna är flera. Men i mönstret – se, bekräfta och ta i anspråk – finns ett framgångsrikt pastoralpedagogiskt program att ta efter och arbeta utifrån. Bekräftelsen – konfirmationens medvetandegörande av dopet – är det självklara navet i kyrkans dopundervisning. Vägen dit präglas av att bli sedd för att kunna bygga en relation. Vägen efteråt handlar om att, på olika sätt, bli tagen i anspråk för att få känna att det finns ett sammanhang och en uppgift att gå in i.
För det andra är det avgörande att, redan i planeringsarbetet, ta hänsyn till den forskning och beprövade erfarenhet som finns att tillgå, bland annat genom rapporterna Vägar framåt för Svenska kyrkans konfirmandarbete (Karlstads stift, 2007), En erfarenhet för livet. Unga konfirmandledare i Svenska kyrkan (Karlstads stift, 2011) och Att leda är att växa. Unga konfirmandledare (Härnösands stift, 2017).
Utifrån forskningsläget kan, för det tredje, kateketikens grundfrågor ställas:
• Var sker kyrkans undervisning?
Ofta är synen på pedagogik alltför snäv, som om undervisning endast sker i en lektionssal eller under ett undervisningspass. Men kyrkans undervisning sker hela tiden, i allt som görs. I fokuserade arbetspass och samtal, men också när man leker, sportar eller delar en måltid. Undervisning sker även i kyrkans gudstjänst, vilket ofta glöms bort. Gudstjänsten är alltid pedagogik, men den är sällan pedagogisk. Det kan resultera i en gudstjänst som inte överensstämmer – och till och med motverkar – den övriga pedagogiken. Det är nödvändigt att lyfta in gudstjänsten så att den blir en medveten del av kyrkans undervisning och förstärker den övriga pedagogiken.
• Vad är innehållet?
Det är hög tid att tala om innehållet i kyrkans undervisning. Vilken är den minsta gemensamma nämnaren i kyrkans olika undervisningsinsatser? Inom kyrkan finns ofta stor medvetenhet om metoder, men ibland en ovana att tala teologi och innehåll. Innehållet i kyrkans undervisning är alltid dopet och dopets evangelium. Detta innehåll behöver teologiskt klargöras och pedagogiskt utläggas. Det kan och måste ske på olika sätt, till exempel i form av läroplaner och en rad katekeser för olika målgrupper och sammanhang.
• Hur bedrivs undervisningen?
Det finns flera framgångsrika pedagogiska metoder. På ett övergripande plan visar forskningen på tre generella nycklar till nöjda konfirmander: antalet lägerdygn, gudstjänstupplevelse och unga ledare. Om kyrkan ska lyckas i sitt konfirmandarbete bör man på bred front prioritera dessa framgångsfaktorer.
• När sker undervisningen?
Kyrkans undervisning sker i alla åldrar. Det livslånga lärandet är en självklarhet inom religionspedagogiken. I dag finns utmaningar över hela åldersspannet. Dessutom har kyrkan tidigare haft både hem och skola som bundsförvanter i sin dopundervisning. I dag ligger ansvaret på kyrkan själv. Ett sätt att ta sig an uppgiften är att på allvar börja tala om flerårskonfirmation. Konfirmation är i vår kyrka en ordning för barndöpta att bli medvetna om sitt dop. Den processen börjar långt tidigare än konfirmandåldern och fortsätter hela livet. Ett lärande i god luthersk anda – att varje dag bli medveten om sitt dop.
• För vem sker undervisning?
Som kyrka är vår främsta uppgift att till nästa generation föra vidare det evangelium vi själva tagit emot. Barn och unga intar därför en särställning i kyrkan, även om kyrkans undervisningsuppdrag rör alla åldrar. Hela församlingen är målgrupp för kyrkans undervisning och ”nästa generation” är inte med nödvändighet en åldersbestämning, utan kan omfatta alla som ännu inte är medvetna om dopet och dopets evangelium.
• Hur utvärderas undervisningen?
Till kateketikens grundfrågor hör också frågan om utvärdering. Ovan nämnda forskningsrapporter är resultat av systematiska och årliga utvärderingar av verksamhet på lokal nivå. I flera av kyrkans tidigare nationella projekt, till exempel Dela liv – dela tro, har metoderna stått i centrum. Nu behöver kyrkan, förutom att koncentrera sig på innehåll, återigen skapa ett långsiktigt systematiskt målstyrt arbete med kontinuerliga utvärderingar. För trots att inte allt går att mäta – kanske är det till och med så att det allra viktigaste som sker i kyrkans undervisning är omätbart – betyder inte det att inget alls går att mäta. Tvärtom!
LÄGG TILL NY KOMMENTAR