I Sverige finns fördomar om hemundervisning. Att skälet till hemundervisning skulle handla om kön är felaktigt. I fallet med den ortodoxt judiska familjen i Göteborg som kammarrätten beviljat hemundervisning rörde domen fyra döttrar i åldern 7 till 14 år. Familjen har även tidigare hemundervisat deras äldre söner och döttrar.
Att det skulle handla om diskriminering eller särbehandling av flickor är inkorrekt. I debatten om hemundervisning förekommer både fördomar och okunskap. Likaså är bilden av att hemundervisade barn isoleras felaktig. Bland annat visar en stor amerikansk studie med över 20 000 elever att barn som hemundervisas var mer involverade i föreningsliv och socialt arbete.

Sverige är i dag ett undantag bland demokratierna i världen som begränsar hemundervisning. Jag anser att möjligheten till hemskolning är en principiell fråga. Bör inte Sverige följa de internationella konventionerna som FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna artikel 26? Där står att rätten till att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar.
Barnen har rätt till den kunskap som står angiven i svensk läroplan. Alla barn som hemundervisas ska följa svensk skolplan, genomföra nationella prov och vara under tillsyn och kontakt med den lokala skolmyndigheten. Vilken undervisningsform som passar barnet bäst anser jag att barnets föräldrar vet bäst.

Annelie Enochson
(KD), riksdagsledamot från
Göteborg