Efter utgivandet av den utmärkta samlingsvolymen Uppdrag samliv av Teologiska kommittén i Svenska kyrkan väcks min teologiska nyfikenhet vad gäller äktenskapets teologi. I samlingsvolymen finns mycket värdefulla bidrag till äktenskapets teologi, inte minst i Margareta Brandby Cösters tolkning av det lutherska sammanhanget och i Samuel Rubenssons tolkning av vad som kännetecknade det kristna äktenskapet under den tidiga kyrkans historia. Med denna artikel vill jag fortsätta det teologiska samtalet om äktenskapet i linje med Teologiska kommitténs bidrag. Jag vill därmed främja vår teologiska dialog om äktenskapet inför de viktiga beslut som troligen kommer att fattas av vår kyrka om/när en könsneutral äktenskapslagstiftning införs.

Jag tar här upp en av tre aspekter som jag tror behöver bearbetas och samtalas om för att vår kyrka ska kunna sägas stå på solid teologisk mark med vigsel för såväl sär- som samkönade par. Teologi är ett sätt att tolka vårt gensvar på Guds handlande på vår plats och i vår tid. I någon mening kan den mark vi står på aldrig bli fastare än så.
Vår tolkning är och förblir en tolkning. Samtidigt kan vi i den gemensamma dialogen skilja mellan icke-godtyckliga och godtyckliga teologier. För att vi erkänner att vår teologi är en tolkning behöver vi inte bli relativister.

Jag menar att vi behöver samtala om hur vi ser på barnen som en Guds gåva. Jag menar därför att det behövs en nytolkning av reproduktionens mening i ett äktenskap.
Vi behöver också resonera om hur vi ser på gemenskap/koinonia som ett teologiskt grundbegrepp för äktenskapet och hur vi ser på äktenskapet som ett uttryck för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Men i denna artikel begränsar jag mig till den första frågeställningen, nämligen om barnen som en Guds gåva.
Klassisk romersk-katolsk syn på äktenskapet reserverar begreppet äktenskap för relationer mellan kvinna och man på grund av den så kallade reproduktionen, förmågan att få barn genom samlag. Varje samlag ska i princip vara öppet för reproduktionens möjlighet. Därav följer den konsekventa och negativa inställningen till preventivmedel. Även i Svenska kyrkan kan det motstånd som finns mot att bruka begreppet äktenskap för samkönade relationer knytas till just reproduktionsförmågan i relationen mellan man och kvinna.

Jag menar att vi med fördel kan tolka reproduktionens möjlighet på ett mera inklusivt sätt i dag. Förutom möjligheten till adoption finns andra sätt att ta emot barn i tvåsamhetsrelationer med livslång intention – relationer som jag vill ska få möjlighet att räknas som äktenskap i såväl teologisk som juridisk mening. Barn från andra äktenskap kommer in i en ny familj i vår kontext. Barn kan koncipieras med hjälp av insemination.

Enligt min mening bör en kristen förståelse av äktenskapet innefatta beredskapen att värna de kommande generationerna genom en beredskap att ta emot de barn som kommer till ens familj som Guds gåva och ansvar. Ett kristet äktenskap måste sätta omsorgen om barnen och de kommande generationerna högt, kanske högst, i samlivet. Därför kan förmågan till reproduktion i dag kompletteras med och tolkas som förmågan till omsorg om kommande generationer.
Även ett par som lever barnlösa kan i någon mening leva inte bara för sig själva utan också för de kommande generationerna genom solidaritet i livsstil och ekonomi. Det är rimligt att en kristen äktenskapsförståelse sätter de kommande generationerna i första hand.
Det är inte rimligt att barn betraktas som Guds gåva till äktenskapet enbart om den biologiska reproduktionen föreligger inom äktenskapet.

Alla barn är Guds gåva. I Skriften framstår här Josef som förebilden för den som kunde ta emot ett barn som han biologiskt sett visste inte var hans. Josef värnade barnet och barnets och familjens framtid. Ja, den mänskliga familjens framtid. Äktenskapet som ett fundament för att värna omsorgen om de kommande generationerna behövs i vår tid på ett radikalt sätt. Vi behöver gestalta vårt samliv så att djupaste livsmening kan förenas med omsorgen om jordens och människornas framtid.
Därför förordar jag ett äktenskapsbegrepp som inkluderar såväl sär- som samkönade par och som räknar med alla barn som kommer till dem som Guds gåva och ansvar.

Anna Karin Hammar
Präst i Svenska kyrkan