Man ville ”synliggöra urfolkens rika teologi och andlighet” och man vill fortsätta med ”diskussioner och konversationer kristna urfolk emellan”. Jag studsade inför att Simma verkar betrakta samerna som ett ”kristet urfolk”. Så kan det väl ändå inte vara!

Svenska kyrkan bedriver ett så kallat försoningsarbete med samer i ljuset av de förfärliga övergrepp som stat och kyrka bedrivit mot samer till för inte så länge sedan. Men inte kan väl detta innebära att samerna som folk är ett ”kristet urfolk”. Det låter för mig som ett fortsatt övergrepp, visserligen fredligt, men som ändå måste kännas förnedrande för samer som inte är kristna.
Simma är (enligt P4 Norrbotten) stiftsadjunkt för samiskt kyrkoliv i Luleå stift och ser samerna som ”ett andligt folk” och att kyrkolivet kan bli ”ett sätt /för samerna/ att återta sin kultur”. På Samiskt Informationscentrums webbportal Sápmi (www.samer.se) finns ett avsnitt om religion där man under en rubrik ”Kristna ursprungsbefolkningar” skriver att det finns försök att ”återupprätta värdet i urfolkens kulturer och se dem som uttryck av Guds mångfald”. Så det finns tydligen även samer som inte är främmande för att se samerna som ”kristet urfolk”.

Allt detta låter inte som uttryck för respekt för samer som individer som kan vara kristna med koppling till olika samfund, eller med koppling till andra religioner eller vara agnostiker eller ateister. Vill verkligen Svenska kyrkan på – som jag ser det oacceptabla grunder – lägga beslag på ”samerna” som ett kristet urfolk?

Ingemund Hägg
professor emeritus, Uppsala