Behovet av fördjupad och breddad teologisk reflektion överskuggar i dag det mesta inom Svenska kyrkan. Det finns en växande längtan efter koncentration på innehållet i kyrkans tro och liv. Kyrkans pastorala uppdrag kommer i fokus.

Begreppet pastoral används ofta slentrianmässigt och begränsas till ledningsfrågor i pastorat. Innebörden är egentligen hur kyrkan förverkligar sitt uppdrag att stimulera människor att lära känna den treenige Guden och klargöra trons innebörd, hur kyrkan på nytt för varje tid fördjupar förståelsen av gudomlig uppenbarelse. Pastorala perspektiv ska genomsyra hela kyrkan, en kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel. I detta ingår även frågor om ekonomisk bärkraft, solidaritet och demokrati.  

Är Svenska kyrkan pastoral?
Församlingar, pastorat och stift anges i kyrkoordningen vara pastorala områden. Den nationella nivån är en ekonomisk - administrativ enhet. Detsamma gällde kyrklig samfällighet. Denna indelning innebär utöver en rumslig definition även en innehållsmässig.

En begränsning av den nationella nivåns uppdrag har motiverats av att centralstyrning av kyrkan ska motverkas. Den nationella nivån har därför olyckligt nog inte ansetts vara pastoral. Vikten av att motverka centralstyrning och framhäva församlingarnas lokala självstyrelse ska inte förväxlas med frågan om nationella nivån är pastoral.

I praktiken utför den nationella nivån åtskilligt av pastoral karaktär, såsom uppgiften för kyrkomötet att besluta om kyrkans tro, bekännelse och lära, om kyrkans böcker och gudstjänster. Det gäller vidare uppgiften att stödja stiftens arbete för utveckling av församlingslivet, liksom växande ekumeniska och internationella insatser.

Svenska kyrkan har en viktig kommunikationsroll i det offentliga samtalet. Visserligen är församlingens ansvar grundläggande, men hänsyn måste tas till hur människor uppfattar hela Svenska kyrkan som trossamfund.

Regelverket bör ändras så att hela Svenska kyrkan definieras som pastoral. Redan kyrkoordningens nuvarande konstaterande att församlingen har lokal självstyrelse men samtidigt är en del av ett stift och Svenska kyrkan som trossamfund leder till att kyrkans alla delar med sina inbördes relationer är pastorala. Svenska kyrkans framträdelseformer, församlingar/pastorat, stift och nationell nivå, bör ses som olika dimensioner av en och samma kyrka. Förändringen borde bättre återspegla Svenska kyrkans självbild och identitet.

Nya regler för Svenska kyrkans lokala struktur bygger på den principiellt sett goda grunden att ansvar för verksamhet och resurser hålls samman.  Utgångspunkten för skapande av församlingar och pastorat är alltså inte effektivitet i största allmänhet.  Formerna ska vara i samklang med evangeliet, tjäna kyrkans uppdrag och svara mot kyrkans förkunnelse.

En förutsättning för att form och innehåll ska kunna hållas samman är att den lokala pastorala nivåns omfång begränsas. Pastorat med 535 000 invånare, ett förslag för Göteborg, är exempel på en mycket olämplig konstruktion, där pastoralt helhetsperspektiv inte kommer till sin rätt. Häri inkluderas även sämre kyrklig demokrati och tungrodd roll för kyrkoherden. Kyrkans uppdrag motverkas. Nutida kunskaper om stordriftens och centraliseringens nackdelar tas inte till vara.  Alltför stora enheter, till exempel inom sjukvården, är varken effektivitetsskapande, kostnadsförbilligande eller till nytta för människor. Lagom stora pastorat/församlingar är lämpligare än en gigantisk sammanslagning. 

Samverkan bör stimuleras, bland annat genom partiell samfällighet för begravningsverksamhet, och behöver inte vara bunden till nuvarande samfällighetsgräns. Pastoralt perspektiv är inte en kosmetisk pålaga, utan måste tas på djupaste allvar.

Inom ramen för en pastoral helhetssyn är församlingen inte bara den grundläggande, lokala enheten i Svenska kyrkan, utan också den centrala. För att detta ska fungera krävs att mänsklig närhet, delaktighet, engagemang och gemenskap prioriteras framför förlegad stordrift.
Omsorgen om innehållet motiverar aktsamhet om formerna.

Anders Bexell
Tidigare stiftsdirektor i Göteborg