Det är svårt att föreställa sig hur en ny professor vid STI kan komma att fungera. I synnerhet som konflikterna mellan de svenska huvudmännen och de lokala direktorerna mer eller mindre sitter i väggarna, anser Lars Edvardsson.
Jag skriver dessa rader utifrån min kännedom om Svenska Israelmissionens/
Alltifrån den organiserade evangeliska missionens begynnelse – vare sig det har handlat om hednamission eller judemission - har det funnits ett problem med kommunikationen mellan missionsstyrelsen i hemlandet och missionsarbetarna på fältet.
Naturligt nog uppstår det lätt missförstånd mellan missionsledningen och missionärerna på fältet, eftersom kontakterna dem emellan oftast blir sporadiska. Detta gäller faktiskt även i de moderna kommunikationernas och mediernas tidevarv.
Vad gäller STI, Svenska teologiska institutet, specifikt, så har där funnits ett antal direktorer med olikartad inriktning alltsedan Hans Kosmala via Göran Larsson till innehavaren av Krister Stendahlprofessuren, Jesper Svartvik.
Vad Svartvik beträffar, så känner jag inte till hans ledarstil och hans för- och nackdelar eller vad som har lett till hans frånträde från tjänsten vid STI.
Däremot vet jag med säkerhet, att Göran Larsson blev avpolletterad på ett ojuste sätt.
Det är en svår sak att bedriva mission och dialog i Israel. Missionshistorien i Mellanöstern i allmänhet och den lokala kyrkohistorien i Palestina/Israel har givit upphov till många frågetecken angående den kristna närvaron i Det Heliga Landet, dess relevans och värde.
Skiljelinjen mellan mission och dialog är svår att upprätthålla. Och att i dialogen visa respekt både för sin egen kristna bakgrund och för de olika religiösa samtalsparterna, med deras varierande bakgrund, är synnerligen grannlaga.
Därtill kommer i synnerhet för ett nationellt kyrkosamfund som Svenska kyrkan politiska överväganden av olika slag, som aldrig är enkla i ett känsligt internationellt sammanhang.
Vid STI har dialogen dessutom på senare tid ofta förbytts i en trialog, där inte bara judar utan även muslimer varit inblandade. Därtill kommer en ytterligare komplikation med den mycket utsatta kristna, arabiska minoriteten i området.
Det är naturligtvis svårt, om inte rentav omöjligt, att vara ansvarig ledare för en så komplex verksamhet. Det finns så många hänsyn att ta till olika intressenter och dessutom att förhålla sig till sin andra arbetsgivare, Lunds Universitet, vilket har gällt Svartvik som innehavare av Krister Stendahl-professuren.
Det är svårt att föreställa sig, hur en ny professor vid STI kan komma att fungera, i synnerhet som konflikterna mellan de svenska huvudmännen och de lokala direktorerna mer eller mindre sitter i väggarna. Ingenting blir enklare av att STI:s magnifika lokaler i Jerusalem representerar ett betydande pekuniärt värde, ett faktum som kan påverka någon ekonomiskt ansvarig vid Svenska kyrkan i Uppsala.
Lars Edvardsson
teologie doktor
tidigare kyrkoherde i Göteborgs Vasa
ordförande/
LÄGG TILL NY KOMMENTAR