Vi är stolta över upplysningsarvet i Sverige. Många av oss gillar den frigörelsetradition som gett förnuftet ett högsäte. Inte riktigt lika många hyllar frihet, jämlikhet och solidaritet men vi låter det oftast få sin härkomst i upplysningstiden. Här vill jag hävda att det finns ännu längre rottrådar att följa. Själva dopet är en källa till demokrati.
De olika religiösa traditionerna talar sitt partikulära, särskilda språk. Det som uttrycks med detta språk är ofta det gemensamma. På så sätt kan en kristen genom att tala om dopet tala om det som är gemensamt, de demokratiska värdena. I tidig doptradition smörjdes de som döptes till präst, profet och kung. Inte bara någon var kung, utan alla. Inte bara någon var präst, utan alla.
Inte bara någon var profet, utan alla. Liksom Kristus, Messias, den Smorde, smörjdes de som döptes med helig Ande och inspiration att vara skapelsens präst, självkritikens profet och rättvisans kung.

Oljan vid dopet var och är en symbol för detta frigörelsearv. För att återerövra vårt radikala arv gestaltat i dopet menar jag att vi ska återinföra oljan vid dopet. Det vore möjligt nu när handboksarbetet är i full gång och försöksordningar ska få provas av minst 20 procent av alla församlingar från och med den Första advent 2012.Utan vatten och Guds kärlek kan ingen leva. Liksom vattnet i dopet visar på hur vi alla är förenade i enda mänsklighet och livsgemenskap, visar oljan på hur vi alla som personer är kallade att värna denna samhörighet. 

Dopet är en viktig källa till demokrati. Frihet, jämlikhet och solidaritet kommer inte enbart från upplysningstiden utan är (bortglömda?) delar av en tidig kristen doptradition. När vi nu har chansen att levandegöra  de demokratiska värdena i våra dopordningar, låt oss ta den!

Anna Karin Hammar