Dopet- ett ekonomiskt övergrepp?

Fredrik Modéus skriver i en artikel i Kyrkans Tidning att ”snart är det färre än varannan som döps i Svenska kyrkan”. Följaktligen är detta med en kyrklig tillhörighet på väg att bli något för en minoritet.

Man kan nog trösta sig med att fortfarande är behovet av andlighet mycket stort. Det gäller då följaktligen för kyrkan att ta för sig på denna ”marknad” för där måste även vi konkurrera med andra aktörer.

En del måste nog rättas till om kyrkan skall kunna klara sig i framtiden.  Jag tänkte då bara helt kort belysa det orättfärdiga med dopet.
Det är orimligt att träffa ekonomiska överenskommelser för ett litet barn som inte själv kan bestämma. Det kan nog av många ses som ett ekonomiskt övergrepp.

Från kyrkans sida informerar man om att man kan om man så vill gå ur kyrkan när man uppnår vuxen ålder. Kyrkan informerar vanligtvis också om att det då inte blir någon begravningsakt i kyrkan. Man hotar därmed underförstått med en otrygg hädanfärd.  Med andra ord: Pengarna eller helvetet. Detta kan ses som ett orättfärdigt påtryckningsmedel mot en ung människa som söker sin vuxenidentitet.

Som bekant är dopet kyrkans sätt att skaffa sig inkomster då dopet är medlemsgrundande. Förmodligen är det just därför som man från kyrkans sida pratar så mycket om just dopet och drop in-dopet. Pengar behövs till verksamheten med många anställda. Detta har vi på senare tid blivit informerade om i debatten om de höga lönerna. Någon måste ju betala.

Man behöver hitta bra former för den framtida verksamheten, värdegrunden och på sina håll även arbeta för en ökande trovärdighet.
Jag tycker att kristen tro och dopet är viktigt men man skall bara inte blanda ihop detta med pengar och dop. Ett kyrkans betalkort är nog den bästa lösningen. Betala bara för det som du använder dig av. Inget mer!

Jan Clarén
Lund