Frågan är hur svaren ska tolkas? Eftersom det är en rent hypotetisk fråga. Eller snarare två. Om du inte varit medlem, vad skulle du då ha gjort?
För de allra flesta har frågan aldrig varit aktuell. De har varit medlemmar praktiskt taget hela livet. Ungefär som att de flesta av oss aldrig ställts inför frågan om jag vill vara svensk. Eller muslim eller katolik. Identiteter som vi växt in i, oavsett om det handlar om ett faktiskt medlemskap eller inte.
Om vi inte vore det vi är i dag, skulle vi då aktivt välja det igen? Kanske. Kanske inte.
Om så pass många svenskar inte varit medlemmar skulle också Svenska kyrkan med all sannolikhet sett annorlunda ut. Så svaren säger inget om hur det hade kunnat se ut. Det är för många om.

Företaget Synovate som genomförde undersökningen åt TV8, säger att man velat fånga en komplicerad verklighet i en enkel fråga. Men dilemmat är att det som efterfrågas inte låter sig fångas i en enda hypotetisk fråga.

Jonas Bromander, forskare och enhetschef för analysenheten på kyrkokansliet i Uppsala, har analyserat svenskarnas relation till kyrkan på längden och tvären. Han är inte förvånad över resultatet. Om medlemskapet krävt en aktiv handling hade färre varit med. De som svarar att de inte skulle ha gått med som vuxna har antagligen en sporadisk och vag relation till Svenska kyrkan. Men styrkan i den relationen ska inte underskattas, menar han.
”Många som inte tänkt på varför de står kvar, svarar när de ombads reflektera över saken, att de ser en mening med att vara med i kyrkan. Det finns ett värde med medlemskapet.”
Bilden förstärks av att antalet utträden ur Svenska kyrkan sjunker. Inget tyder på att det finns ett uppdämt behov av att lämna. Eller en omedvetenhet om att man är med.

Så när tidningen Dagen i en rubrik konstaterar att hälften av svenskarna är ofrivilliga medlemmar så finns det inget som tyder på detta. De som inte vill vara med i kyrkan lämnar. De som är kvar har en orsak.
Möjligen understryker svaren betydelsen av ett fungerande barn- och ungdomsarbete. Liksom vikten av att Svenska kyrkan satsar på konfirmationstiden, för dem som vill komma. Att det krävs ett större eget initiativ att ta klivet över tröskeln ju senare i livet vi bjuds in är ingen vild gissning.
Men det gäller inte bara Svenska kyrkan.

Dag Tuvelius