I morgon fredag samlas de för att börja bygga en gemensam plattform för det samhällsuppdrag de mer än gärna axlar.
Frivillig, ideell eller idéburen. Kärt barn har många namn. Kanske är ”idéburen” den etikett som fångar särarten bäst. Även om både frivillighet, idealitet och idéer även finns på annat håll. Idéburen är också rörelsernas eget val när de ska beskriva sig själva.
  Att initiativ till en gemensam plattform kommer nu är ingen tillfällighet. Politikerna bjuder upp till dans. De vill att den idéburna sektorn, eller den tredje sektorn som den även kallas, ska spela en allt större roll vid sidan av den offentliga och den privata sektorn.
Orsakerna till det växande intresset är flera. Den idéburna sektorn ses som en viktig aktör genom sin särart. Här finns hundratusentals engagerade människor. Tillsammans står de för en resurs som kan spela en mycket större roll i samhället än vad som är fallet i dag.

Men bakom inbjudan finns också insikten om enorma framtida behov, som varken den offentliga eller privata sektorn klarar av. Inte minst gäller det behovet av omsorg och omvårdnad i en åldrande befolkning. Så politikernas intresse för de idéburna är inte enbart av ideell utan i högsta grad av praktisk natur. Här finns en underutnyttjad resurs med enorm potential.
En sak är uppenbar. En stark idéburen sektor gynnar alla. Ju mer profilerad och tydlig den idéburna sektorn blir, desto bättre för samhället. Det finns ingen motsats mellan privat, offentlig och idéburen sektor. I den bästa av världar kompletterar de varandra. Vilket inte innebär att samspelet blir friktionsfritt. Men ett samhälle som står på dessa tre ben står starkare än om det haltar på två. Oavsett vilka två det handlar om.

Att många av de idéburna organisationerna själva bejakar ett större ansvarstagande är också uppenbart. Det är inte heller något fel på självbilden. I sin egen vision inför mötet på fredag ser de sig som samhällets kitt. Det som håller oss samman.
Inget litet anspråk och i ärlighetens namn en blandning av både insikt och önskan.
Vilken roll de faktiskt kommer att spela beror på dem själva. Helt avgörande är att de inte tappar förmågan att vara en kritisk röst. Vågar ifrågasätta och visa på alternativa vägar. Så att de inte reduceras till att bli kostnadseffektiva underleverantörer av billig vård och omsorg.

I det dokument som Kyrkans Tidning tagit del av inför fredagens möte lyfter de idéburna själva fram sin värdegemenskap. Men i sin nuvarande form är det är den tunnaste delen. Idéburnas värdegemenskap tycks bestå i att de är idéburna. Så sant som det är sagt. Men avgörande är vilka idéer, vilka värderingar som de vill dela? Värnandet om demokratin, engagemang och tillhörighet är inget unikt för den tredje sektorn.
I visionen understryks att de också vill arbeta för förändring. Men det säger inte heller så mycket. Det avgörande är vilken förändring, i vilken riktning de vill gå. Det är inte säkert att samstämmigheten är lika självklar när frågorna blir mer konkreta.

Ett tydligt särdrag är däremot ambitionen att inte vara vinst­drivande. Andra värden ska stå i centrum. Det är särskilt viktigt i en tid när analytikerna avlöser varandra i tv:s soffor och förklarar att den pågående finanskrisen beror på att våra innersta drivkrafter är girighet och rädsla. Vi bara är sådana.
På samma sätt som SVT en gång i tiden försvarade Expedition Robinson med att programmet bara skildrade hur vi och samhället fungerar. Innerst inne.
Då behövs en idéburen sektor som visar att det finns andra värden. Att alla relationer inte handlar om att maximera vinst och skapa egna personliga fördelar.

Dag Tuvelius