Svenskt bistånd står inför stora utmaningar. Regeringsbeslutet att minska antalet biståndsländer från 70 till 33 kräver kloka beslut så att organisationer som gör ett viktigt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter i länder där man fasar ut det statliga biståndet inte lämnas i sticket. Samtidigt fortsätter den debatt som verkar ha som mål att misskreditera biståndet och riksdagsbeslutet att avsätta 1 procent av Sveriges BNI till bistånd.
Debatten går ut på att biståndet inte behövs, inte visar resultat och stärker diktaturer. Ökad handel anses vara det enda som utrotar fattigdomen. Beslutet om 1 procent av BNI påstås motverka effektiviteten.

Diakonia har en helt annan åsikt. För det första – en procent av BNI till bistånd är inte ett mål i sig – det är ett medel för att uppnå det verkliga målet, att utrota fattigdomen. Att vi avsätter en hundradel av våra inkomster hindrar inte på några sätt arbetet med att öka kvaliteten i biståndet.
Svenskt bistånd har under de senaste årtiondena genomgått stora förändringar, och ingen av de stora biståndsorganisationerna arbetar med välgörenhet. Vi lärde oss redan på 70-talet att stödja lokala partner i stället för att bygga bistånd som skapar beroende och styrs av svenskars välvilja. Bistånd handlar i dag om hjälp till självhjälp.
Mycket energi har lagts på metodutveckling för att säkerställa att biståndet når de fattigaste. Det har lett till att svenskt bistånd får beröm för hög kvalitet i OECD-utvärderingar. Ett stort antal utvärderingar kan också visa att bi­-
ståndet bidragit till framsteg. World Institute for Development Economics Research, har publicerat en genomgång av ett femtiotal studier som visar att tillväxten i Afrika söder om Sahara är 1,5 procentenheter högre än vad den skulle ha varit utan bistånd.

Genom FN:s millenniemål har världens stater enats om att halvera andelen människor som lever i absolut fattigdom. Alla barn ska kunna gå i skola. Spridningen av hiv/aids ska hejdas. Det ska ske genom mer och bättre bistånd, mer utvecklingsinriktad handel och avskrivning av fattiga länders skulder.
Utvecklingen går i stort i rätt riktning. Till och med i Afrika minskar fattigdomen – men är fortfarande förfärande hög, över 40 procent lever på mindre än en dollar per dag.
Det innebär att det globala biståndet måste fördubblas och kvaliteten öka för att uppnå millenniemålen.

En miljard av jordens befolkning lever i extrem fattigdom. Varje dag dör 30 000 barn av fattigdomsrelaterade orsaker som kan åtgärdas med mer mat, tillgång till rent vatten och enkla mediciner. Trots att fattigdomen på många håll minskar lever miljarder människor i stater som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Allt pekar på att klimatfrågan, som vi i industriländerna orsakat, drabbar fattiga länder.
Diakonia arbetar i 35 länder genom lokala partner som arbetar för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, och för social och ekonomisk utveckling.
Beslutet att koncentrera svenskt statligt bistånd till ett färre antal länder har föregåtts av en snabb process där vår insyn varit minimal. Men nu vill vi på bästa sätt arbeta för att våra partner som påverkas av beslutet om utfasning av statligt bi-
stånd kan fortsätta sitt arbete.

I Central- och Sydamerika handlar det om 41 organisationer, i Asien 14 organisationer, samt i Afrika några organisationer som vi inte redovisar av säkerhetsskäl. Därför välkomnar vi att regeringen lovar att Sverige inte ska överge viktigt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter i de 37 stater som fasas ut.
Det rör organisationer som Center for Policy Alternative på Sri Lanka som är viktiga för samordningen av fredsarbetet, CNDDHH i Peru som arbetar för att försvara och utbilda i mänskliga rättigheter och demokrati, och i El Salvador Las Dignas som arbetar för att stärka lokala kvinnoorganisationer och ge stöd och rådgivning till kommuner och parlamentet i frågor som rör våld mot kvinnor.
Diakonia har föreslagit att regeringen upprättar särskilda fonder för demokrati och mänskliga rättigheter för det arbetet i de länder där biståndet fasas ut. Nu behöver våra partner snara besked om svenskt stöd för att kunna fortsätta det viktiga arbetet.

Bo Forsberg
Generalsekreterare Diakonia